Brev till dig!

Har suttit hela morgonen och försökt att skriva dig ett brev min älskade lilla vän!
Hur jag än formulerar nmig för att kunna skriva om mina känslor kring allt som hänt så får jag hela tiden börja om då jag inser att åklagaren aldrig kommer att släppa igenom mina rader. Så svårt att formulera ett helt känsloregister utan att röra vid det hemska..

Inser att det är vanliga saker jag ska skriva om men det är så otroligt svårt att lämna händelser och brottet med alla följder därhän.. Känns fjuttigt och lamt att skriva om väder, möblemang och igredienser till middagen...Ni förstår nog hur jag menar..

Jag är så rädd att såra dig..DU har det jobbigt nog ändå..

Nåväl, jag har hela kvällen på mig att färdigställa brevet. Då jag fick träffa dig så sa du att ; ja, jag har fått dina brev, men du hade skrivit ungefär samma i dom...Inser att han hade rätt så nu måste jag komma på något nytt inom ramarna...

Jag önskar mig ett svar från dig min son, men jag tror inte din förmåga är större än min just nu...

Saknar dig så innerligt, vill att allt bara ska vara en dröm..orkar inte titta på verkligheten...inte idag..


Kommentarer
Siv

Jag minns hur det var när mitt barnbarn satt på häktet. Jag hälsade på honom där en gång. Jag ville bara fråga om det som hade hänt och hur det var möjligt, att han kunde ha gjort det. Ingen visste ju någonting, eftersom han låste dörren och gav sig iväg från lägenheten med sina pojkar.

I efterhand är det skönt att man ingenting visste. Jag fick flera månader på mig att vänja mig vid tanken på vad han kunde ha gjort. Jag kunde inte tro att han hade kunnat sticka en kniv i henne. Jag trodde att han hade knuffat till henne, så att hon ramlade och slog sig så illa att hon dog. Jag kan ännu idag inte tro att det var mord, utan att det borde ha klassats som dråp. Kanske det hade blivit dråp med en annan advokat.

2011-09-11 @ 17:56:44
god råd

hej, de som sitter inne brukar oftast vilja veta rena vardags saker hemifrån, hur alla mår, om de är saknade och lite om hur ni mår. Som hur din dag på jobbet har varit hur barnen mår, hur det går i skolan osv. När de sitter i häktet vill de inte veta om några problem som händer utanför för hjälplösheten blir bara ännu större när de inte kan göra nåt och inte kan ge svar på en gång. När det gäller restriktioner så är det inte så mycket att bry sig om, det är ju bara brottet i sig som du inte får skriva om... och utredningen, så oroa dig inte uran skriv det du känner.

2011-09-11 @ 19:43:37


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

norrlandsmamman

En natt förändras allt! Jag vaknar en morgon och är plötsligt mamma till en mördare. Över en natt förändras allt och ingenting kommer att bli sig likt, varken för mig eller andra i min närhet. Jag skriver denna bloggen som en dagbok för att kunna bearbeta sorgen, oron, skammen och allting som komma skall.

RSS 2.0