NU var det länge sedan...

Det känns som om allting med min son har satts på vänt... Han kommer att flyttas från Hall där han nu sitter av sitt straff men ingen vet ännu när eller var..så som det skall vara gissar jag, allt enligt kriminalvårdens riktlinjer..
 
Har under de senaste veckorna funderat över hur någonting kan förvandlas till ens vardag..Det mest osannolika som man aldrig innan trodde var möjligt att integrera i sin vardag, i det vanliga pågående livet, finns helt plötsligt där som en "naturlig" ingrediens..Hur gick det till egentligen, hur blev det något vanligt? 
Den ingrediensen som en dag upptog hela min sinnesvärld och hela mitt tankeregister, som lamslog och söndrade..När förvandlades det? 
Jag kan bara jämföra det med ett rejält sorgearbete..Man vet inte riktigt då det slutar gör aont i själen för egen maskin och då det "bara" gör ont då man plockar fram det och tänker på det..Plötlidgt en dag upptäcker man att man inte tänkt på det under hela dagen, veckan eller rent av längre och inser att man inte lever mitt i det längre..
 
Visst gör det ont, visst skäms jag ännu för min sons brott, visst är jag vissa dagar så arg på honom så jag inte kan prata då han ringer, Visst förbannar jag honom varje gång ,vid något tillfälle, då jag träffar hans barn, Visst tycker jag att han agerat otroligt själviskt då jag ser på förödelsen han lämnade efter sig, den som vi fick städa upp..
Men visst lider jag också med min son. Lider med hans längtan efter sina barn, hans ensamhetskänsla, hans frihetsberövelse, Alla de dagar han inte får uppleva som en fri man mitt i livet..
 
Det var ett långt straff han fick, min son..Han dödade någon och ska ha ett långt straff, absolut min åsikt..Det var nödvändigt för såväl hans som samhällets syn på hans brott.
Men jag kan ändå tänka att dessa år kommer att forma honom till något som han inte var innan, Man kan inte tillbringa så många år i fängelsemiljö utan att bli formad och påverkad. Det är min tro..och min sorg..
 
Ska snart besöka honom..bara ett par dagar kvar nu...

norrlandsmamman

En natt förändras allt! Jag vaknar en morgon och är plötsligt mamma till en mördare. Över en natt förändras allt och ingenting kommer att bli sig likt, varken för mig eller andra i min närhet. Jag skriver denna bloggen som en dagbok för att kunna bearbeta sorgen, oron, skammen och allting som komma skall.

RSS 2.0