Klostervistelse

Nu är det länge sedan jag skrev igen..känns faktiskt riktigt bra..Du står inte längre längst fram i min medvetandegrad..
Det har definitivt inte varit en händelselös period..långt därifrån men det har handlat om helt annan olycka..
En tragisk olycka drabbade en närstående i somras och du blev förtvivlat orolig..Det måste ha varit fruktansvärt att "sitta fast" i det läget, utan möjlighet att få se med egna ögon och skapa dig en egen uppfattning. Nu har det lagt sig, livet fortsätter och lugnet har lagt sig en aning, fortfarande finns så många frågetecken och olyckan fick en mycket tragisk utgång med invalidisering för livet av den allvarligare sorten.
Nu har du i alla fall fått en månad beviljad i kloster. Känns märkligt att tänka dig i den världen men du verkar mer och mer söka dig till en tro. Du konfirmerade dig för någon vecka sedan och var mycket stolt över detta och nu skall du vistas en hel månad i tysthet på Kumlas klosterverksamhet. Jag gläds med dig då jag vet att det innebär de saker du uppskattade förra vistelsen så mycket. Att få äta med kniv o gaffel, att få ha ett levande ljus på middagsbordet och att sova med ett riktigt täcke i stället för filten.
Ja, du min älskade son..tänk hur allting blev..


Kommentarer
Lena

Så bra att din son funnit en väg som känns bra för honom. Hoppas han finner ro och får framtidstro i sitt vägval. Önskar även dig att du känner att livet går framåt och att det finns ljusa stunder. Själv är jag oerhört glad att jag inte behöver ha kontakt med kriminalvården längre. Även om min son satt på säkerhetsklass 3 så bevare mig väl .....De som tror att det är ett enkelt liv vet inte något och vi som vet orkar inte säga något. Sköt om dig ! Lena

2013-10-17 @ 19:07:59


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

norrlandsmamman

En natt förändras allt! Jag vaknar en morgon och är plötsligt mamma till en mördare. Över en natt förändras allt och ingenting kommer att bli sig likt, varken för mig eller andra i min närhet. Jag skriver denna bloggen som en dagbok för att kunna bearbeta sorgen, oron, skammen och allting som komma skall.

RSS 2.0