Ett långt uppehåll

Nu har jag inte skrivit på ett bra tag.. En del har hänt , min son har varit på ett klosterretreat en vecka vilket var uppskattat.. Skönt att få äta med riktiga bestick i stället för plastskeden, att få ha ett täcke på natten och ett levande ljus vid middagsbordet. Saker som de och att det hängde gardiner i fönstren ger perspektiv. Under de senaste veckorna har jag kommit i kontakt med många andra föräldrar till söner/döttrar i fängelse.. Mestadels mammor och undrar lite grann, var är papporna? Skiljer det så mycket på hur vi bearbetar, samtalar och hanterar våra barn i fängelse? Vill absolut inte göra detta till en könsfråga utan det är bara en reflektion. Har genom andra föräldrar fått ta del av tragedier i andra familjer, de är så många... Har satt in mig i ett större perspektiv och jag är glad över att min son åtminstone sitter i ett svenskt fängelse.



Kommentarer
Maria

Klosterretreat visste jag inte vad det var, så jag fick googla. Så nu vet jag.
Skönt att det finns en del ljuspunkter även för den som sitter i fängelse. Det verkde vara en fin upplevelse.

Jo, det är nog mammorna som är de som engagerar sig mest när det gått snett för ens barn. Inte alltid men oftast skulle jag tro och varför det är så vet jag inte. Det kanske har funnits mer närhet mellan mor och barn redan innan.

2013-03-09 @ 15:21:01
Anonym

hej
skönt och höra att han har fått vara iväg till klostret, vet att det finns en kloster avdelning på
ett fängelse vid vättern dit man kan söka sig om man har ett längre straff och suttit några år, verkar vara en bra ställe, lite svår att komma dit bara tror jag, Papporna finns nog men det är nog vi
mammor många gånger som har behov och kan prata om
det som våra barn gjort men tror nog deras pappor mår lika dåligt.
kram på dej och forsätt kämpa för dej och dina
barn och dej själv

2013-03-09 @ 17:16:35
Batty

Hej Norrlandsmamman!
Tack för din blogg. Jag har ännu inte läst så mycket men hoppas att göra det mer sedan. När jag ser din profil kommer jag att tänka på en bok jag just har läst, "Vi måste tala om Kevin" av Leonel Schriver. Den kanske vore något för dig? Det finns också en film som är baserad på boken, med Tilda Swanton i huvudrollen (hon spelade Vita Häxan i första Narnia-filmen). Det är en tung historia men också fin, tycker jag, och jag tror att du skulle kunna hitta tröst i den.
Mvh
Batty

2013-04-30 @ 20:59:14
URL: http://opgelet-kikkers.weebly.com


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

norrlandsmamman

En natt förändras allt! Jag vaknar en morgon och är plötsligt mamma till en mördare. Över en natt förändras allt och ingenting kommer att bli sig likt, varken för mig eller andra i min närhet. Jag skriver denna bloggen som en dagbok för att kunna bearbeta sorgen, oron, skammen och allting som komma skall.

RSS 2.0