Uppehåll..

Just nu så känns det som om jag ska ta ett uppehåll i mitt bloggande..
Igår var jag på en kurs där jag absolut inte ville bli igenkänd..En deltagare kom fram och frågade varifrån hon kände igen mig..Då vi gått igenom alla möjligheterna så fanns till slut bara ett alternativ kvar..kanske du sett mig i tidningen?..Jag ställde aldrig frågan för jag kände att jag ville vara anonym i det sammanhanget men jag blev plötsligt så jäkla trött på alltihop...känner att jag vill fjärma mig ett tag..bara vara vanlig samhällsmedborgare ..glädjas ohämmat åt saker som går bra i mitt liv...både för mig och de runt omkring mig...Min son har itne möjligheten att kliva åt sidan , han är där han är..Men vi andra, vi är här..mitt i livet...jag vill leva det på bästa sätt..jag vill att mina andra barn ska kunna leva sitt liv utan att deras brors gärning hela tiden skall ligga som en skugga bakom dem...
Ja, så känns det i dag...


Kommentarer
Anonym

Hej du okända kvinna!

Vilken otrolig mamma du är! Så starkt av dig att berätta så öppet i din blogg om det hemska som hänt.
Dömer inte din son i mina tankar. Det är bara du som vet vad som gick så fel den där dagen. Att livet blev så förändrat för er och din son som gjorde detta. Har läst tillbaka i bloggen och vet därmed lite hur dina tankar har gått. Att få uppleva det du som mamma fick göra. Att ens barn har tagit en annans människas liv. Jag tänker om det hade varit min son! Min älskade son gjort det som din son har gjort. Jag skulle bli så olycklig och kan inte förstå hur mycket du har lidet. Tycker så synd om Dig! Du är en god mamma till dina barn!
Hoppas att detta nya år blir ett fint år och att din son har det bra i fängelset. Hoppas verkligen att han får och kan fylla dagarna med innehåll.
Du är så stark och det är så betydelsefullt för din son att hans mamma är där för honom.

Jag undrar så hur det är med din andra son? Har han fått någon hjälp av en psykolog, och har han fått hjälp till en bostad?

Så stark dina barnbarns mamma är. Hoppas verkligen att hon orkar och att din sons barn får vara en del av din sons liv. Det kommer att vara så betydelsefullt för barnen när de växer upp att få träffa sin pappa, och för din son att få träffa och prata, kram sina egna barn en stund!

Tänker på dig och hoppas att du fattar att du är en fin människa! En mor som älskar sina barn så som en mor gör!

Vänliga hälsningar Ann-Britt

2013-01-15 @ 17:28:43
Mona

Det låter som ett klokt val. Låt livet gå vidare med nya möjligheter å nya händelser.
Kramar

2013-01-17 @ 15:54:10


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

norrlandsmamman

En natt förändras allt! Jag vaknar en morgon och är plötsligt mamma till en mördare. Över en natt förändras allt och ingenting kommer att bli sig likt, varken för mig eller andra i min närhet. Jag skriver denna bloggen som en dagbok för att kunna bearbeta sorgen, oron, skammen och allting som komma skall.

RSS 2.0