Inget besök i alla fall ...

Bakslag. Vi får inte besöka honom tillsammans.. Just nu så besviken på regelsystemet att jag vill inte ens skriva mer...

besök...

Har bokat ett besök idag...Snart min sons födelsedag och det är mer än 6 månader sedan jag träffade honom...Även om vi talar i telefonen ett par gånger per vecka så är det en annan sak att ses i verkligheten..
Denna gången blir det annorlunda dock..Jag kommer att besöka honom tillsammans med hans bror vilket innebär "ingen kroppskontakt" ..
Idag, då rättegångar är över och allt är som det är så tycker jag att beslutet kring hans brors övervakade besök borde omprövas..
Saknar honom i alla fall och det skall bli skönt, jobbigt, smärtsamt,glädjefyllt & roligt att träffa honom..Önskar bara att jag slapp göra det på en anstalt..

Uppehåll..

Just nu så känns det som om jag ska ta ett uppehåll i mitt bloggande..
Igår var jag på en kurs där jag absolut inte ville bli igenkänd..En deltagare kom fram och frågade varifrån hon kände igen mig..Då vi gått igenom alla möjligheterna så fanns till slut bara ett alternativ kvar..kanske du sett mig i tidningen?..Jag ställde aldrig frågan för jag kände att jag ville vara anonym i det sammanhanget men jag blev plötsligt så jäkla trött på alltihop...känner att jag vill fjärma mig ett tag..bara vara vanlig samhällsmedborgare ..glädjas ohämmat åt saker som går bra i mitt liv...både för mig och de runt omkring mig...Min son har itne möjligheten att kliva åt sidan , han är där han är..Men vi andra, vi är här..mitt i livet...jag vill leva det på bästa sätt..jag vill att mina andra barn ska kunna leva sitt liv utan att deras brors gärning hela tiden skall ligga som en skugga bakom dem...
Ja, så känns det i dag...

nytt år..

.. på intågande..
Ibland tror jag att jag ska bli tossig..Ibland fattar jag inte att vi tagit oss igenom de här två åren som gått..Ibland fattar jag inte att det faktiskt gått två år sedan mamma blev sjuk och helvetesåret 2011 startade upp..Ibland känns allt som igår och ibland känns det som om jag levt med detta kaoset i hela mitt liv...

Jag har svårt att hitta en bra balans..antingen så är jag superengagerad i min son och allt som händer runt honom eller så orkar jag inte ens tänka på honom..vill fly in i normaliteten..hela tiden en balansgång mellan de båda..

Jag har börjat att skönja förändringar hos honom...institutionaliseringen har satt igång..världen krymper..man skärmar av..livet kretsar inte längre i det som finns utanför..lunchen, vädret, middagen, kriminalvårdens ändringar i regler, nya ankomna på avdelningen...det är hans liv nu.. Tänk så mycket han kastade bort den där natten..ett liv..ett produktivt rikt liv..hans barns historia, uppväxt..glädjestunder med nära och kära..
Känns märkligt ibland att vi sörjer hans liv mer än han själv verkar göra..
Känner mig väldigt , väldigt trött...

norrlandsmamman

En natt förändras allt! Jag vaknar en morgon och är plötsligt mamma till en mördare. Över en natt förändras allt och ingenting kommer att bli sig likt, varken för mig eller andra i min närhet. Jag skriver denna bloggen som en dagbok för att kunna bearbeta sorgen, oron, skammen och allting som komma skall.

RSS 2.0