Oj...

Vilket rabalder det blev.. Reportaget i Aftonbladet genererade tyvärr att vår lilla lokala tidning gick bazurka och publicerade precis varenda bokstav som tidigare publicerats. Inser att jag hade ett naivt synsätt som inte förutsåg detta. Men i det stora hela måste jag ändå säga att trots att det gör ont och att jag på ett sätt gör våld på mig själv då jag sticker ut hakan offentligt så tycker jag fortfarande att artikeln blev rätt okej. Jag hade naturligtvis hoppats på att det skulle handla mer om anhöriga som grupp än oss som individer men jag är ändå nöjd. Att min blogg fullständigt belamrades med läsare och vänliga människors uppmuntrande kommentarer lade sig som bomull kring hjärtat. Tack för det allihopa! Jag känner mig rik igen!


Kommentarer
Sara - Ensamstående mamma

Jag har inte läst artikeln, men skulle gärna vilja göra det.. Finns den att läsa på nätet? :)

Svar: Jag tror att den fortfarande finns längst ned på aftonbladets hemsida...
norrlandsmamman

2012-10-08 @ 09:22:05
URL: http://dolphin.blogg.se
Maja

Det bästa sättet att berätta om en grupp är att göra det genom några individers perspektiv. Jag tyckte den blev bra,

2012-10-08 @ 09:27:57
Agneta

Tack för att du gjorde repotaget i aftonbladet. Så hade mina anhöriga det när jag hamnade i fängelset för ett hemskt brott. Min hela min familj fick ta allt här ute. Det värsta är att folk anklagar ens anhöriga när det var jag som begått brottet som de inte hade ett dugg med att göra, förutom att vara min familj. Jag satt ju där jag satt och det tog några år innan jag förstod vad de alla fått stå ut med. De fick ingen hjälp inte ens mina barn. Tack än en gång modigt och starkt att belysa detta. Min mamma saknade andra i liknande situationer när mitt hände, det var kämpigt för alla.

2012-10-08 @ 09:37:20
Linda mamma till 3

Läste artikeln om er i aftonbladet i går och satt uppe och läste hela bloggen från början till slut och känner verkligen med dig. Du är FANTASTISK! Kämpa på, skriv vidare, krama alla dina kära!! Du är stark.!!!!

2012-10-08 @ 11:09:53
Syster till en mördare

Jag såg artikel i tidningen igår. Bra gjort, folk måste inse att det finns en familj bakom gärningsmannen som inte bör straffas för vad de har gjort. Jag vet vad du går igenom, det var 6 år sen för oss. Såg i artikeln att du hade en blogg och ville gå in för att läsa, började med ditt första inlägg.. läste första raden och sen kom alla känslor tillbaka. Jag orkade inte läsa mer. Jag vet att det är tungt och ibland blir det konstigt nog lätt, och en dag kanske man är en hel familj igen? Hur det är blir och är så tickar våra liv och vi måste göra det bästa av det vi har. Jag önskar er all lycka i framtiden.

2012-10-08 @ 11:11:05
Zara

Hej! Jag hittade hit pga AB-artikel. Jag får så många tankar av det här. Jag ska börja med att understryka att jag är av den fasta åsikten att "häng dem högt på torget"-mentaliteten vad det gäller brottslingar inte på något vis är något jag tror på. När de flesta jag känner skriker sig hesa på att hänga ut våldtäktsmän och mördare med bild, brukar jag få lov att vara tyst med mitt "men alla anhöriga till gärningsmannen då? räknas inte deras smärta?" Men man vill för det mesta inte se det. Det heter då att man tar handlingen i försvar.

Jag tror det är svårt för de flesta att skilja på gärning och person.

Jag har som sagt precis hittat hit och inte läst allt. Kanske väljer jag medvetet att skriva så här innan jag läst igenom hela din blogg. Jag vill säga så mycket att risken finns att det här blir långt.

Jag tillhör dem som tänker, det erkänner jag med viss vånda nu, att en person begår inte ett grovt brott utan att ha annan problematik i botten. Oftast tänker jag nog att mamsen och papsen inte lär vara några klokare individer, antagligen har h*n fått stryk som barn...Hmm..jo jag vet, jag ser ju nu med din blogg att mina fördomar faktiskt får sig en ordentlig törn. Du faller helt enkelt inte in på bilden jag har av en bitter känslolös mamma. Jag gillar det, då mina fördomar inte stämmer.

Som människa sen. Inte som mor, för det är jag inte, men det hindrar mig inte från att förstå det bottlösa i den sorgen du tvingas leva med varje dag. Det som gör mig förbannad är folk som tror sig själva stå för de goda då de hatar mördaren, men ändå bete sig så illa att de mobbar och fryser ut mördarens anhöriga. Det gör mig faktiskt illamående.
Jag tänker att var när och hur din son begick sitt brott är i det här inte så viktigt. Jag förstår att det inte är ditt syfte, jag tycker du verkar vara en fin människa.

Jag tror att alla människor är kapabla till att döda någon annan. Däremot är det nog en viss skillnad mellan individer, jag tor inte alla har i sig att mörda någon. Men vi är komplicerade varelser och mycket sällan är något svart eller vitt. Det är svårt att se att monster som Hitler, eller Breivik som det minsta mänskliga, och hur fel det än känns att säga det så finns/fanns det förstås något i dem som också är en människa. Vi förenklar gärna livet. Det blir så mycket lättare då kanske, vi vill att ondskan ska komma med horn på huvudet och svans där bak. Verkligheten ser ju knappst ut så. Jag ska fortsätta läsa din blogg, och en eloge för ditt mod att gå ut så med något som är så tabubelagt. /Vänligen Zara

Svar: Tack för kloka tankar och ord!
norrlandsmamman

2012-10-08 @ 11:42:33
karin

Hej! Har läst hela din blogg nu och jag kan inte förstå hur det måste kännas. Tycker du skriver väldigt ärligt och öppet och jag känner verkligen för dig.
Starkt!
Ta hand om dig!

2012-10-08 @ 13:06:00
Isa

Hej. Tycker det är starkt gjort att gå ut offentligt. Det är inte du som har gjort något fel och därför ska nye du straffas. Mamma sa en gång till mig att inte berätta det min far har gjort men jag valde i vuxen ålder att berätta. Det är han som har mördat inte jag. Behöver du prata så skriv gärna några rader. Tycker att vi alla kan hålla ihop och stötta varann. Sköt om dig. Med vänlig hälsning, isa

2012-10-08 @ 15:22:15
Maria

Tack för att du delade med dig av din historia. Jag har just börjat läsa din blogg från början och kommer att fortsätta tills jag kommer ikapp. Starkt och modigt av dig! Kram

2012-10-08 @ 18:01:32
URL: http://easyroad.wordpress.com
Erica

Hej!

Hittade som många andra hit pga artikeln i dagens aftonbladet. Älskar din styrka, hatten av. Sitter och läser igenom hela din blogg för fullt. Har även skrivit ett eget inlägg om just det här, du får gärna läsa det och se om du har någon åsikt. Vill inte skriva något dumt.

All min kärlek till dig och din familj

2012-10-08 @ 19:23:23
URL: http://www.gnussan.blogg.se
Siwan

Så bra blogg. Har ofta undrat över familjen bakom en gärningsman/kvinna hur livet blev för dom efteråt.
Mina allra största och varmaste styrkekramar till Er

2012-10-09 @ 10:25:48
Emma

HAmnade på din sida, blir alldeles tårögd nä ja läser! du/ni e starka! alla kramar ja kan ge till er!!

2012-10-09 @ 10:53:40
URL: http://sylvenemma.blogg.se
Sandra

Herregud. Vilken fin människa du verkar vara. Och vad fruktansvärt itudelad du måste ha känt dig sedan mordet skedde. Den starka kärleken till sitt barn, och det starka hatet till själva handlingen. Jag har läst några av dina blogginlägg och jag slås av... Tomhet. Hur skulle jag reagera och överleva i en sådan sits du befinner dig i? Jag finner inget svar... Annat än att man är en fantastisk, modig och skräckslagen människa som klarar av det. Jag tänker att du är en förebild för andra i samma situationer, för alla som genomgår en livskris, och skulle jag möta dig på stan och veta vem du är och din styrka, skulle jag ge dig en kram. Tacka för att människor som du finns... Som känner både kärlek och hat, som vågar skriva och öppet berätta. Jag ger dig, din familj och alla andra anhöriga en eloge. Hatten av, och med största ödmjukhet fortsätter jag läsa din blogg....

2012-10-09 @ 14:21:01
tegsmamma

Jag blir så upprörd när jag läser att din grabb ev. får en varning...eller att det ska finnas med att han hotat en väktare om det ev. blir ett kortare straff.Men denna vakt/vakter verkar få göra vad dom vill...hur kan man förstöra ett album för en intagen där man har sina barn på kort?? Hur ofta tror dom att man får träffa sina barn som intagen...dessutom långt bort?? Det verkar som att de får göra vad som helst och framförallt livet surt för den intagne.Ta ifrån dom jobbet för såna ska inte finnas på en anstalt.Riktigt kasst!!!!!

2012-10-09 @ 16:15:54
elinn

vart finns artikeln att läsa?

Svar: http://www.facebook.com/l.php?u=http%3A%2F%2Fwww.aftonbladet.se%2Fnyheter%2Farticle15566213.ab%3Ffb_action_ids%3D10151111953732809%26fb_action_types%3Dog.recommends%26fb_source%3Dother_multiline%26action_object_map%3D%257B%252210151111953732809%2522%253A390113677727133%257D%26action_type_map%3D%257B%252210151111953732809%2522%253A%2522og.recommends%2522%257D%26action_ref_map%3D%255B%255D&h=OAQHkAF8g
norrlandsmamman

2012-10-09 @ 22:55:13
URL: http://www.nattstad.se/ElinnJL
Johanna

Hej!
Jag nu läst hela din blogg och jag vill bara säga att jag tycker du är otroligt modig som så naket skriver om det trauma du och din familj gått/går igenom.
Beundrar ditt mod!
Varma lyckönskningar och stor kram till dig :)

2012-10-11 @ 12:39:01


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

norrlandsmamman

En natt förändras allt! Jag vaknar en morgon och är plötsligt mamma till en mördare. Över en natt förändras allt och ingenting kommer att bli sig likt, varken för mig eller andra i min närhet. Jag skriver denna bloggen som en dagbok för att kunna bearbeta sorgen, oron, skammen och allting som komma skall.

RSS 2.0