Känslomässigt dränerad..på gott och ont..

Den här veckan har varit uttömmande. Intervjun med kvällspressen blev helt okej men det river upp så mycket då man ska minnas och ta sig tillbaka i tiden. Jag är ändå, efter att ha läst korrekturet, glad att jag ställde upp. Det är en viktig fråga och jag känner ett ansvar att på något sätt göra något bra för kommande anhöriga. Veckan har innehållit andra saker/ möten som även de tog min energi i anspråk..Känner att jag skulle behöva ut i skogen och samla energi på nytt..


Kommentarer
K.

Hej! Jag läste reportaget i Aftonbladet precis. Allt jag känner för dig och din familj är sympati. Ni kan inte stå ansvariga för en annan persons handling, och ni ska inte heller dömas för det. Jag tyckte det var modigt av dig att ställa upp, och ville bara kika in här.

Må gott!

2012-10-07 @ 15:19:18
M

Hej! Läste artkeln..att folk kan vara så elaka får mig bara och gråta förstår dom inte bättre att det kan hända i vilken familj som helst? Jag hoppas att dom får sig en tankeställare,när de läser hur fruktansvärt ni mammor har det som är oskyldiga! Och vännerna som lämnade dig ja det finns inga ord till detta..Kram GVD M

2012-10-07 @ 15:21:39
Ina

Känner med dig och din familj, hoppas ni kan läka ert inre så det känns bättre snart. Tänk att inte folk kan förstå att familjen inte rår för vad som hänt. Tack för artikeln som jag nyss läst, det behövs att det finns människor som vågar träda fram i offentlighetens ljus. Kram

2012-10-07 @ 15:30:07
Maria

Jag läste om dig och de två andra mammorna i Aftonbladet idag och hittade sedan hit
Utan erfarenhet om sådana här saker tänker man nog inte så mycket på hur familj och de närmaste påverkas. Inte bara vid själva händelsen utan många år framåt.

Men det är modigt av er att välja att träda fram, hoppas bara att det inte kommer att leda till fler påhopp och tråkigheter.
Jag kommer nog att fortsätta följa din blogg och se hur det går.

2012-10-07 @ 16:46:23
diana

För det första så måste du komma över detta och inte bry dig om vad andra säger. För vad spelar det för roll? Visst din son är en mördare men du kan väl inte skylla det på dig själv? och heller inte livet ut. Du lever idag men kanske inte imorgon. Ta för dig mer i livet och sluta bry dig om vad andra tycker och tänker om dig. För vad som räknas är vad du tycker, inte sant? <3

2012-10-07 @ 17:33:02
Miira

Jag kanner varken dig eller din son men ville bara skicka en kram och en forsakran om att det finns manga darute som kanner med dig och inte alls tycker att det skulle finnas nagon slags automatisk skuld i att vara foralder till nagon som utfor en fruktansvard handling.

Det ar alltfor latt att klassa folk som antingen allt igenom onda eller galna nar de utfor handlingar som ar sa hemska att de blir svara att ta till sig. Manga manniskor ser saker och ting i svartvitt och kan inte ens tanka sig mojligheten att det kan finnas goda sidor i en manniska som begatt onda handlingar. Det ar ett ganska naivt och oskuldsfullt satt att se pa varlden - och forhoppningsvis kommer dessa manniskor aldrig hamna i den sitsen att de tvingas inse att detta inte stammer. Jag haller fullt med dig att vi ar alla kapabla till grymma handlingar - vi har bara olika langa avstand fram till gransen, och de flesta knuffas tack och lov aldrig sa nara att de kliver over den.

Tack for att du later oss ta del av dina innersta tankar och folja din svara kamp for att hitta balans i vardagen. Jag beundrar din styrka.

2012-10-07 @ 18:15:23
Thiilde

Här sitter jag i soffan och gråter med min son på 4 månader på bröstet!
Läste artikeln på aftonbladet och klickade mig vidare till din blogg. Har nu läst och läst och läst sida efter sida med dina blogginlägg.
Vilken beundran jag känner inför dig och din styrka! Ni är så starka allihopa!
Jag kommer fortsätta att följa din blogg via bloglovin, och glädjas med dig de dagar ni når nya centimetrar framåt på er långa väg för att finna tillbaka till den fulla glädjen i livet med allt ifrån besökstider för din sons barn osv osv, och även de dagar då du har det extra tungt.
Du är stark som delar med dig

2012-10-07 @ 18:30:37
URL: http://thiilde.blogg.se
Anonym

visst du Älskar din son,men för fan asså han ha fan tatt livet av en annan människa.hur fan kan du tåla det? Kriga för han ska dömmas till dråp med mera,du ska inte ens lägga dig i detta,du ska ej ens kommentera att få hans straff till lågt,för fan asså..
Inte konstig han blev den han blev när du stjälper honom än att dra en gräns och be han dra åt helvete och ge han en konsekvens vad han ha förlorat istället för att besöka han och tycka SYND om han,han har DÖDAT

2012-10-07 @ 18:47:15
Petra

Läste precis artikeln i AB.
Jag tycker det är väldigt modigt att träda fram och prata om detta. Tyvärr blir det automatiskt offrets anhöriga som får all sympati och medömkan, medan man glömmer förövarens familj och närstående.
Hoppas att folk får sig en tankeställare och tänker efter innan de dömer folk.

2012-10-07 @ 19:48:57
URL: http://guteflickan.blogg.se
Anonym

Jag hittade hit via Aftonbladet och vill bara tacka för att du och de andra ställde upp! Jag har ett syskon som är dömt för grovt våldsbrott och vet vad det gör med en familj, med oss anhöriga "på fel sida". Människor som inte pratar om det, blickar som inte möts... Trots att JAG är den mest skötsamme ever så blev jag på nåt vis reducerad till hon-vars-bror... Det tror jag inte att någon förstår om man inte varit här själv. Så tack. Du behövs!

2012-10-07 @ 20:36:31
23åring

Jag är en av alla dem som tittade in här efter att ha läst artikeln i AB. Sjukt hur folk uttrycker sig och vänner som lämnar när dem behövs som mest. Som det står i kommentar ovan, att man är familj betyder inte att man står för en persons handlingar.. Kram

2012-10-07 @ 21:46:58
MyPress.se - Universal News Agency

Alla normala människor känner empati.
Ingen människa kan ansvara för någon annan människas ord, tankar eller gärningar, två likadana människor finns inte.

- Släktskap finns i gener men inte i dess utveckling - och gapet växer från födseln.

Normalt faller händelser i "glömska" på ungefär 5år. Därefter visar inte omgivning lika negativ attityd och ni kommer att komma tillbaka till förhållandet före mordet allt eftersom tiden går. Det är inte utan orsak talespråket "tiden läker alla sår" finns. Så fungerar alla i gott och ont.

2012-10-07 @ 22:12:04
URL: http://mypress.se
Susanne

Läste artikeln och har gråtit floder. Två av mina tre barn har suttit i fängelse och begått brott. Jag har lidit sååå.. mycket av detta och då kan det inte jämföras med det du upplevt och upplever.
Man älskar naturligtvis sina barn, oavsett vad dom gör, men man kan verkligen hata deras hemska gärningar.

Jag har varit öppen med omgivningen om att mina barn suttit i fängelse och hur det har påverkat mitt liv. Jag upplever att människor faktiskt respekterar mina känslor och har lättare att förstå när jag inte hymlar. Du är så stark som berättar om dina upplevelser helt öppet och jag känner den allra största respekt för dig som mamma och medmänniska.

2012-10-07 @ 23:48:45
Linn

Jag läste, precis som många andra, artikeln om dig och de andra mammorna till gärningsmän. Tvekade en liten stund men valde sedan att söka upp din blogg. Ångrar det inte en sekund! Sällan har man väl upplevt så sunda värderingar hos en mor i kris. Sällan har man väl genom det skrivna ordet kunnat känna lite av den där ohyggliga sorgen. Jag tackar hjärtligt för att du delar med dig av dina känslor, och av processen kring din son. Minns att du har dit eget rum, det där inre. Inred det med saker som får dig att må bra, se till att du trivs och släpp inte in någon du inte bjudit in. Se till att ha ett välkomnande rum att bjuda in din son till när det är dags.

Önskar dig och din familj all lycka.

2012-10-08 @ 00:18:53
V

Otroligt bra att detta blir en diskussion, fantastiskt av er alla att outa och kämpa emot! Vi har alla att lära av er och våra fördomar har fått sig en tankeställare. Känner så oerhört för er!

2012-10-08 @ 07:38:34
Anita Larsson

Förstår din frustration och hjälplöshet. Föräldrar och syskon får alltid stå för vad ett av barnen gjort. Det finns onda människor, människor som drivs av att göra livet surt för andra - de behöver bara en liten gnista så är de igång och gör livet surt för andra. Att en familj är söndertrasad ändå finns ingen förståelse för, tyvärr. Vi får dock inte glömma de goda, som har förståelse och empati. Strongt och bra att gå ut i media och berätta, kanske kan någon "vakna".

2012-10-08 @ 07:50:32
Emelie

Eftersom andra tagit sig tid att skriva negativa saker så tar jag mig tid att skriva positiva. Läste om dig i Aftonbladet och blir aå förbannad på hur människor kan vara så elaka mot er. Inte erat på erat samvete det som hänt, han är sin egna individ och gör sina egna val. Fortsätt att kämpa och jag hoppas att du nån dag kan slippa alla andras fördomar och leva i frid.
Mvh Emelie

2012-10-08 @ 07:55:54
URL: http://evemwe.blogg.se
Madde

Läste om dig o två andra mammor i Aftonbladet. Stark av er att kliva fram o prata om hur du uplevt vardagen efter det som hänt er (på grund av något som din son gjort och inte du). Det får en själv att öppna upp ögonen för hur jobbigt det är för de anhöriga till gärgningsmannen o inte bara till offret. Hoppas övriga medmänniskor som har mycket elakt att säga också förstår detta. Tack för att du delar med dig o all respekt!

2012-10-08 @ 14:01:39
Anneli

Läste aftonbladets webbupplaga i söndags och där var en bild på dig. Kände genast igen dig då vi studerat tillsammans. Läste artikeln och sedan i din blogg. Så mycket jag skulle vilja säga dig men finner inte orden. Därför skickar jag istället en massa styrkekramar till dig!

2012-10-09 @ 08:18:14


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

norrlandsmamman

En natt förändras allt! Jag vaknar en morgon och är plötsligt mamma till en mördare. Över en natt förändras allt och ingenting kommer att bli sig likt, varken för mig eller andra i min närhet. Jag skriver denna bloggen som en dagbok för att kunna bearbeta sorgen, oron, skammen och allting som komma skall.

RSS 2.0