Att inte träffas..

Att inte träffas på vanligt sätt börjar göra sig påmind.. Du lever ditt liv inrutat och det händer inte så många saker..
Vi här utanför lever vidare med allt vad det innebär.
Jag märker att du fjärmar dig allt mer, vill inte veta, vill inte ta del av det som händer med nära och kära. Jag vet att det är naturligt och att de flesta interner tycker att det är jobbigt att bli påminda om livet utanför. Att det skapar ångest och saknad.
Det är lättare att stänga av världen utanför. Det är en sådan sorglig känsla att känna..att du glider ifrån oss mer och mer.
Jag saknar dig och allt som är du...


Kommentarer
Pega

Jag vet hur det där är själv då jag själv suttit fast inte så lång volta som din son gör,och dessutom min pojkvän eller ja ex som man kan säga nu men vi älskar varandra oerhört mycket,han sitter för det din son sitter och det e oerhört tungt,jag försöker ge honom glädje och hopp om livet utanför,jag besökte han hela tiden,och det värsta i det hela är att han är OSKYLDIG dömd för detta och det tär på honom.Han tog på sig något för han vart tvungen,mer kan jag ej säga.Och detta får vi påminnas varje jävla dag med..Så stå på er nära och kära ,lider med er..

2012-10-19 @ 15:27:52
URL: http://pega.devote.se
Lotta

Ett sätt att stå ut. Att överleva. Men ge inte upp, träng dig på. Det uppskattas - egentligen.

2012-10-19 @ 22:03:31
Maria

Ni lever i skilda världar, din son och ni i familjen och jag förstår hur det kan kännas när ni träffas.
Det är lättare att stänga av och förtränga det som sker utanför fängelsemurarna.

Förstår din saknad, kram

2012-10-21 @ 11:17:14
Isa

Förstår han till fullo att han inte vill höra. Det måste vara hemskt jobbigt. Lika jobbigt dom det blir för dig när du besöker han och tillslut vet man ju inte vad man ska säga eftersom han inte vill höra.

2012-10-22 @ 08:31:07
URL: http://dotter1234.wordpress.com


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

norrlandsmamman

En natt förändras allt! Jag vaknar en morgon och är plötsligt mamma till en mördare. Över en natt förändras allt och ingenting kommer att bli sig likt, varken för mig eller andra i min närhet. Jag skriver denna bloggen som en dagbok för att kunna bearbeta sorgen, oron, skammen och allting som komma skall.

RSS 2.0