Långt samtal..

..hamnade jag i igår..Jag satt hos frisören och hamnade i en situation där hon försiktigt började fråga mig kring allt som hänt..
Hade timmarna innan just själv reflekterat inför mig själv att jag hade klivit åt sidan lite och att jag inte längre hade min son och hans brott i huvudet hela tiden. Det går rent av flera timmar emellan tankarna på honom eller följder av hans gärning..
Hennes frågor förde mig tillbaka till den där morgonen då allt hände..Frågor kring min reaktion direkt efter jag fått veta..hur det kändes att stå där på gården då poliserna kom, hur jag ser idag på min sons brott..?.
Under en klipp och färgning så hinner man med många frågor.. Jag fick verkligen gräva djupt för att hitta de rätta orden och svara så gott jag kunde..
Det kändes inte så himla jobbigt men däremot så tror jag att frisören var lika slut som jag då behandlingen var över.. Var helt slut resten av kvällen, mentalt trött...
Glad ändå över alla frågor hon vågade ställa.
Ibland så känner jag att folk runt mig brinner av frågor som de inte vågar ställa och jag önskar att de vågade öppna munnen för att få tillfälle att riva den där hindrande barriären i samtalet.
Lite kan jag likna det vid den stora rosa elefanten på häktet som alla såg och undrade över men ingen fick nämna. Så som en klar uppmaning; Ställ frågorna ni bär på..jag och andra med mig klarar att svara på dem och tycker att det är rätt skönt att få ge svaren även om de är jobbiga att hitta just då..


Kommentarer
Ett år av sorg

Jag vill skrika, slå huvudet i väggen, slita ut hjärtat ur mitt bröst.
Det gör så ont ibland att jag inte kan andas.
Det är en sorg så stor att den inte går att ta på.
Ångesten, paniken, ilskan, skammen.
Tröttheten skär som en kniv genom själen.
Tårarna tar aldrig slut.
Det har gått ett år nu.
Allt man kan säga har jag redan sagt, allt man kan känna har jag redan känt.
Tiden läker inga sår, tiden är ingenting. Allt förändras men samtidigt ingenting.
Ensamheten gnager, sliter och tär.
Kärleken till dig är densamma fast starkare, mer tålmodig och bestämd.

Du är min pusselbit, min kärlek, mitt allt.
Vad som än har hänt och vad än alla säger.

2012-11-09 @ 14:04:02
Maria

Det måste kännas ganska skönt att kunna diskutera det som hänt istället för att ämnet alltid ska undvikas. Och det blev ju ett långt samtal genom både klippning och färgning.
Hoppas fler tar steget, det skulle nog kännas bättre både för dig och för dem.

Hoppas du är riktigt fin i håret nu också.

2012-11-10 @ 18:24:43
Maria

Det står inget namn på dig som skrivit kommentaren men jag kan säga att första året är nog det värsta när man mist någon.

Det finns ju en vacker text som säger "På tidens vingar flyger sorgen bort" och sorg har nog mycket med tid att göra. Även om den aldrig försvinner så dämpas den med åren.
Jag har mist nära och kära och förstår så väl hur du känner just nu.

2012-11-10 @ 18:33:42


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

norrlandsmamman

En natt förändras allt! Jag vaknar en morgon och är plötsligt mamma till en mördare. Över en natt förändras allt och ingenting kommer att bli sig likt, varken för mig eller andra i min närhet. Jag skriver denna bloggen som en dagbok för att kunna bearbeta sorgen, oron, skammen och allting som komma skall.

RSS 2.0