Nu förstår jag mig inte på någonting!

Vi fick veta att du skulle flyttas från isoleringen..det är du ,men inte dit vi trodde... Jag har lovat dig att inte berätta var du sitter och det håller jag...Det är skönt att du inte sitter isolerad längre i alla fall..även om det innebär en risk. Det verkar som om jag är mer orolig än dig över att du ska råka illa ut...kanske du inte vill skrämma upp mig i onödan.. Jag mötte en gammal bekant häromdagen och hon frågade hur läget var och om det hänt något kul...det är två- tre år sedan vi träffades senast....Ska jag berätta, ska jag inte.?..berätta - tyst..?.stapplade fram ord..de har fortfarande lika svårt att formulera sig då de ska ut ur munnen...konstigt med tanke på hur lätt det går att skriva..Jag hatar då jag måste berätta det med ord..måste analysera ansiktsuttryck och reaktioner.. I kväll ska vi ha främmande...första mötet sedan allting hände...ska jag slänga upp det på bordet direkt eller ska jag låta det vara i det tysta...vilka förväntningar finns? Tror jag börjar tyst...


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

norrlandsmamman

En natt förändras allt! Jag vaknar en morgon och är plötsligt mamma till en mördare. Över en natt förändras allt och ingenting kommer att bli sig likt, varken för mig eller andra i min närhet. Jag skriver denna bloggen som en dagbok för att kunna bearbeta sorgen, oron, skammen och allting som komma skall.

RSS 2.0