Gör alla behov före 19.45

..Pratar med dig i telefonen..känslan av overklighet kastar mig in och ut ur samtalet.. Första riktiga samtalet kring händelsen på en helt annan nivå än tidigare... Inser att hur mycket du än försöker förklara för mig så har jag svårt att ta in det du säger..Jag har alldeles för många tabun och spärrar som kastar tillbaka mig in i ett luddigt litet rum..orkar inte riktigt ta in allt du säger.. Det känns skönt att du beskriver en ånger samtidigt som jag lider med dig att du måste sitta där du sitter med dina tanker..önskar att du kunde säga allt du säger mig till någon som har gedigen kunskap i att lotsa vidare.. Jag känner alla mina begränsningar hämma samtalet.. Du väntar fortfarande på dig faktiska placering, även om den just nu handlar om vilken avdelning och våningsplan du skall placeras på .. Det är inte mycket man egentligen vetat om svensk kriminalvård , trots att man trodde att man hade koll.. Vuxna människor som låses in..hur fungerar allting egentligen.. Till alla som skriker ut sitt missnöje över att våra fångar har det alldeles för bra på anstalt vill jag bara säga..ni har fel... Det finns ingenting som liknar hotellvistelse.. Jag trodde till exempel att det var självklart att man hade en toalett i cellen...eller att man efter 19.45 kunde ringa på en klocka om man behövde göra sina behov...Det kan man inte. Man får helt enkelt nyttja tvättställ och papperskorg. I verje cell står en flaska med sanitetsrent och en diskborste.. Någon enskild människa tycker säkert att det är rätt och bra..jag tycker att det är människoförnedrande... Jag hade kunnat acceptera om det handlat om ett ytterst tillfälligt sätt att lösa placeringar. Men att placera människor i celler utan möjlighet till att kunna göra sina behov på ett värdigt sätt under åratal är inte okej.. Det kanske skiljer mellan anstalterna, en del äldre och en del nya..men skall du straffas extra då dför at du placeras på en äldre anstalt? Märk väl att jag inte vet om förhållandena är samma överallt..informera mig gärna!

Stilla går dagarna ...

...och allting börjar bli en vardag igen...Känns verkligen som om det komemr att kunna landa i en vardag till 100% så småningom..Emmellanåt bubblar det upp tankar och känsloefterdyningar som är lite knaggliga att bearbeta men det tar sig lite närmare en normal känsla för var dag... Livet har ju en förmåga att pocka på och tvinga in en i normala banor och tur är väl det...Det känns nu som om nästan ett år är borta...först min mamma och sedan min son direkt efter...ja, det har faktiskt gått mer än ett år! Fortfarande står jag med obearbetade frågor och praktiska göromål som måste lösas eftersom men det är ändå klart i det stora hela.. Tänk vad många saker som förvånat mig under detta år... Det första är människans styrka...tänk vad mycket man egentligen kllarar av som man aldrig trott sig kunna gå igenom innan.. Om någon beskrivit mitt kommande år den 28 dec.-10 så hade jag sagt att det där det klarar jag ALDRIG , jag kommer att gå under... Ändå står jag här!? Många har under året sagt mig att jag är stark och att jag klarar av så mycket som de aldrig skulle orka gå igenom . Men man orkar..När man står där så har man helt enkelt inget val..bara att sätta en fot framför den andra och kämpa sig genom en dag..och en till.. Jag minns en dag för ca 10 månader sedan...jag tyckte otroligt synd om mig själv just denna dagen...Jag hade vakat över min mamma i många timmar och var både ledsen , otroligt trött och olycklig. På min cykeltur hem så tänkte jag att livet ändå var bra orättvist..tänk att de fanns människor just nu som planerade sommarsemestrar, kläder till helgens fest och andra i mina ögon just då , banala frågor i livet... Jag tänkte att jag slet hårt och att jag haft ett ovanligt hårt liv med mycket slit i att reda ut saker som jag inte själv orsakat. JAG TYCKTE HELT ENKELT SYND OM MIG SJÄLV! Mina tankar gick så långt att jag ifrågasatte de värdsliga värderingarna och gud. Om man skall leva ett rättfärdigt liv och hjälpa sina medmänniskor och älska sin nästa, vända andra kinden till och allt annat så när skulle man egentligen få någon belöning för sitt slit..var man tvungen att bli gammal och dö först...tanken kändes som en dålig deal just då.. Sedan gick mamma bort och min son dräpte en kvinna med allt som kommer till följd av det. DÅ fick jag plötsligt belöningen! Konstigt egentligen men jag är tacksam för det jag fått uppleva genom mina medmänniskor under det år som passerat. Den omsorg och vänliga bemötande jag fått. Både i sorgearbetet efter min mamma, det jag nu har hunnit med och i bearbetningen kring min sons gärning. Människor som tidigare stått en bit bort klev plötsligt fram och de människor som jag kanske innan trott skulle vara de starka blev svaga med mig.. En otroligt märklig känsla..men jag är så tacksam.. Tacksam för att jag fått ta del av de känslor som människor kännt runt omkring mig. Både positivt och negativt. Överhuvudtaget tacksam för att det finns människor runt mig, långt många fler än jag visste fanns innan...det både värmer och stärker. Nu låter det som om jag går omkring på moln..Det gör jag verkligen inte..Jag lider med min son varje dag..lider för hans gärning och dumhet.. försöker bearbeta det som finns kvar...försöker stötta i min tur till de som behöver mig.. Jag märker att jag har förändrats...till det bättre tror jag, även om det ibland känns som om jag inte riktigt kan skratta och le utan ett litet stygn av dåligt samvete...dåligt samvete för att jag är här och två personer inte är det... Allting är en balansgång på en rätt så skör tråd...

3 veckor...

Just nu är jag frustrerad så det förslår.. Telia strular med telefonin så du kan inte ringa mig..Hur tänker kriminalvården egentligen...visst jag kan förstå att interner inte får ringa mobiltelefoner hur som helst men ip-telefoni? Idag är det många fastigheter som helt tar bort telias fasta trådar och bygger om till IP-hus..Något som hänt hos din pappa...Det innebär att du har ingen möjlighet till att få prata med honom under de år du sitter där du sitter..Om inte han flyttar förstås.. Kunde aldrig ana att Telia skulle ta mer än 20 dagar på sig att lyckas koppla in tre trådar i väggen..det är som ett skämt..orkar inte ens gå in på alla turerna jag haft med dem under senaste veckan..Jag vet att du försöker slå numret flera gånger per dag för att kolla om det kommit igen och det svider i själen att veta det och inte kunna påverka.. Jag håller båda tummarna för att du kan få komma fram i kväll... Saknar dig...

Lugnare nu...

...Nu har jag fått ditt ankomssamtal och jag känner mig mycket lugnare än innan... Du sitter på en anstalt i södra sverige och på en avdelning med andra långtidsdömda.. Bortsett från avståndet så känns det ändå rätt okej, även om jag vet att du är besviken på att du inte kommer att få ta emot besök av dina barn lika ofta som du hoppats på...Lika för dina barn som inte får träffa dig så ofta som de skulle vilja.. Jag har en tanke om att det är bra att få sitta med andra som är dömda till längre straff då jag förstått att det är en stor omsättning på interner i våra fängelser. Kan vara skönt att lägga energi på människor man vet skall vara kvar ett tag och som man kan lära känna utan att de försvinner ut i friheten efter 3 månader.. Det problem som uppstod finns inte längre kvar vad jag förstår och jag hoppas vid gud att det stämmer.. Jag försöker skriva brev till dig , små brev med vardagliga saker som jag hoppas att du uppskattar... Du är riktigt duktig på att skriva tillbaka..vi kommer att sponsra postverket ordentligt under dessa år verkar det som... Vår hemtelefon är nu redo för kriminalvårdens beslut så vi håller tummarna för att beslutsgången går snabbt och att jag snart får höra din röst igen..

Nu är du där du är...

Nu är du flyttad.. Det har dykt upp kompliseringar som ingen trodde fanns..Vi inser att du kommer nog att få det tuffare än vad vi trott.. Du har bett mig att inte skriva ingående om det så därför kommer här min första riktiga hemlighet.. Jag har fått lägga till en ny bön över dig varje kväll..en bön som ingen förälder någonsin skall behöva be för sina barn.. Jag kommer nog inte att skriva så mycket på ett bra tag framöver.. Vi får se hur det går...

norrlandsmamman

En natt förändras allt! Jag vaknar en morgon och är plötsligt mamma till en mördare. Över en natt förändras allt och ingenting kommer att bli sig likt, varken för mig eller andra i min närhet. Jag skriver denna bloggen som en dagbok för att kunna bearbeta sorgen, oron, skammen och allting som komma skall.

RSS 2.0