Brev till en annan mamma

 Ibland vill man säga så mycket men inser att det inte finns så mycket att säga annat än ; jag förstår hur det känns just nu….

 ------------------------------------------------------

Hej ------!

Jag vill börja med att berätta att detta är ett vänligt brev till dig i egenskap av mor till --------.

Jag har valt att skriva det på datorn för att jag inte vet hur bra du läser Svenska och tänker att det är lättare utan en handstil att tyda.

 

Jag heter Susanne ---------- och kommer från -------- i Sverige.

Sommaren 2011 blev även jag mor till en mördare.

Min son dödade en främmande kvinna i sitt hem.

Vi i familjen hade ingen aning om varför eller hur det gått till. Jag blev tidigt en morgon uppringd av en anhörig som bad mig komma till min sons adress där något fruktansvärt hänt.

Under hösten och våren har vi suttit med på rättegångar och besökt honom på häktet och nu i fängelse.

 Min son blev dömd till 14 år för mord.

Genom att berätta för dig och skriva till dig så vill jag bara säga att du inte är ensam som mamma.

Jag förstår om du , liksom jag, just nu är mitt i alla stadier av bearbetning, chock och alla känslor av skuld och skam som ett sådant här trauma innebär. Kanske orkar du inte ens läsa dessa rader.

Nu, snart ett år efter min sons dåd vågar jag gå ut med högburet huvud, alla samtalen från pressen har tystnat och hur konstigt det än låter just nu så kommer det en vardag efter att allting lagt sig.

Det kommer det att göra även för dig. Det är svårt att tro då man sitter mitt i karusellen av press från aviser, hat och skam från allmänhet.

Jag vill också säga dig att det är bra och okej att älska sitt barn även om de utfört den mest rysliga handling. Många har uttryckt till mig att inte kan man väl älska någon som gjort något så fruktansvärt.. Jo, man slutar inte älska personen, men man kan hata deras handling.

Jag är fortfarande stolt över min son och de BRA saker han uträttat i livet och det skall även du kunna vara. En människa är ju inte enbart en enda handling, eller hur?

Känn inte heller skuld och skam.

Våra söner är vuxna och vi ansvarar inte för deras handlingar. Ja, vi har fostrat dem och format dem in i vuxenvärlden men vad de sedan väljer att göra med kunskapen och värderingarna har vi ingen makt över. Vi lärde dem inte detta!

Jag hoppas att du under omständigheterna mår okej och att du har människor runt dig som kan stötta. En erfarenhet jag fick var att de människor jag trott skulle finnas inte fanns lika mycket utan att det var människor som jag minst väntade mig som klev fram som ett oerhört stöd.

Jag höll på att glömma, du tvekade inför att vittna i rätten.. Vi hade samma situation hos oss. Min yngste son valde att nyttja rätten till att avstå att vittna som anhörig. Han har i efterhand varit glad att han lät bli. Du har all rätt i världen att avstå. Det är därför möjligheten finns inskriven i lagen.

Du är välkommen att höra av dig till mig om du behöver fråga något eller vill känna att det finns en annan mamma här ute som också älskar sin son, trots vad han gjort. Man kan känna sig väldigt ensam i rollen ibland. Och ibland kan det vara skönt med en annan kontakt än den som redan är involverad i ens sons liv men som ändå kan reflektera och stötta..

Med vänliga hälsningar

Susanne

Norrlandsmamman

www.norrlandsmamman.blogg.se

 

 

 

 



Kommentarer
Anna-Lena

Jättefint skrivet Susanne. Önskar dig en fin sommar!

2012-06-28 @ 22:57:51
Majsan

Ville bara säga att jag kikade in på din blogg igen. Läst massor. Vill säga att mina tankar går till dig Susanne. Dina kids kan vara stolta över att ha dig som mamma. Önskar dig lycka till i livet.Våra barn har vi närmast vårt hjärtan. Var stark. Go girl.Kram .Majsan

2012-07-12 @ 17:58:31
Louise

Jätte fint och bra brev. Måste betyda mycket för en annan mor att få. Du är stark och bra och fin Susanne!

2012-07-23 @ 10:31:50


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

norrlandsmamman

En natt förändras allt! Jag vaknar en morgon och är plötsligt mamma till en mördare. Över en natt förändras allt och ingenting kommer att bli sig likt, varken för mig eller andra i min närhet. Jag skriver denna bloggen som en dagbok för att kunna bearbeta sorgen, oron, skammen och allting som komma skall.

RSS 2.0