tankar.......

Att bolla med tankarna kring vad min son gjort är inte helt enkelt alla dagar.. Vissa dagar har jag bara sympatier för hans offer och hatar min sons handling så infernaliskt..Jag tänker att han är inte var vid sina sinnens fulla bruk då han dödade kvinnan och funderar om han kan hamna där igen?.. Ska vi vara rädda för honom?.. Nästa dag kan allt ha vänt , då går tankarna till mig själv..jag kan vältra mig i skuldkänslor och skammen över att ha gjort så fel att jag fostrat fram en mördare..Bara för att den tredje dagen tänka mer förnuftigt och inse att han utfört en fruktansvärd handling och jag vet idag mer om orsaken till handlingen. Han säger själv att det fanns 1000 andra saker han kunnat gjort men nu blev det så här. Bland de 1000 andra sakerna så vet jag att det fanns saker som jag inte skulle föredragit framför den som skedde. Inga tankar, hur man än vänder och vrider på dem blir riktigt okej. Man hittar aldrig den där helande tanken..helande finns inte..Kanske om jag varit troende på ett annat sätt att jag hade kunnat hitta förlåtelse och lugn, både för honom och mig själv.. men nu tror jag inte på det sättet..livet har kommit emellan på ett omöjligt sätt. Jag kommer trots att sinnena söker febrilt aldrig att hitta en förståelse och förlåtelse för min sons handling.
Han sitter av sitt straff och får hjälp efter vägen. Vi håller på att repa oss, så mycket som vi kan på egen hand..Livet går vidare.. Och så ser jag något sorgligt på TV som berör fel strängar och visan är igång igen....

På väg hem..

besöket är gjort.. Det gör så oerhört ont i hjärtat att säga hejdå. Saknar dig redan då dörren slår igen. Skönt ändå att se dig och ditt lugn över den avdelning du befinner dig på. Men för en mamma så är det plågsamt att höra det du berättar om din vardag. Har verkligen insett att fängelser är så långt ifrån en trygg och säker plats man kan komma. Nu på den långa resan hem igen, önskar att jag gett dig ytterligare en kram innan jag visades ut...

På lördag..

Nu längtar jag som en tok till Lördagens besök...Känner mig nervös för själva proceduren, vilken jag tyckte var obehaglig på Kumla, men vet att det kommer att gå hur bra som helst...även på denna anstalt..
Galet att det skall vara så långt..blir ett helt projekt att boka in ett besök..
Det är en sak att tala med dig i telefonen och bilda sig en uppfattning om hur du mår och en annan att se dig framför mig i 5 timmar..Du anhöll om en heldag och fick det beviljat så det känns lite mer värt att få träffa dig under dessa 5 timmar än de tidigare 2...Det ska bli skönt att ge dig en stor kram i alla fall...
 

lilla mamma...

Vaknade i morse och på en gång högg det till i magen.. Idag har det gått ett år sedan mamma dog.. Ett år har gått..Det har varit mitt längsta år någonsin.. Jag är glad att jag inte behöver gå igenom allting som skedde de närmaste dagarna som följde denna för ett år sedan..
Ett år av saknad..ett år som varit helvetiskt på många olika sätt..Det har varit oerhört svårt att inte ha henne här för att be om råd och berätta för..Ändå är jag så glad att hon sluppit detta senaste år..balansgång, som alltid..
Saknar dig lilla mamma!

förväntansfull...

Har äntligen bokat besöket...har väntat så länge nu så det känns både förväntansfullt och lite jobbigt att träffa dig... två ynka små timmar som skall täcka in och kompensera en lång tid av avstånd..
Längtar efter att få krama om dig!

norrlandsmamman

En natt förändras allt! Jag vaknar en morgon och är plötsligt mamma till en mördare. Över en natt förändras allt och ingenting kommer att bli sig likt, varken för mig eller andra i min närhet. Jag skriver denna bloggen som en dagbok för att kunna bearbeta sorgen, oron, skammen och allting som komma skall.

RSS 2.0