Sänkt straff..

Så var det nu klart med hovrättens dom.. Straffet sänktes med ett år. Jag ahr ingen större tanke kring det året faktiskt..I min värld så är ett 14 årigt fängelsestraff ett kännbart straff och jag har svårt att tycka kring huruvida det är för långt eller kort.. Jaghar sagt det tidigare och säger det igen...jag tycker att min son skulle dömmas för mord och jag ville att han skulle ha ett kännbart straff, för allas vår skull. Min önskan är att han skall kunna avtjäna sitt straff och känna att han gjort bot. Jag vill även att samhället skall känna att han gjort bot för sitt dåd. Samhället hade aldrig lugnat sig om han fått som advokaten ville. Sedan kan jag med en viss förvåning läsa om åsikter där en liten del av allmänheten anser att det skulle vara så stor skillnad på 14 eller 15 år?! Med risk för att bli bombad nu så handlar ju det året egentligen om en sänkning på 8 månader.. I det stora hela inte så mycket tid att skrika över. Nu med en viss distans i sinnet så förundras jag, och facineras av det anonyna ordet. Med en sådan kraft och styrka det uttalas ett hat gentemot min son och till viss del mot oss runt omkring honom. Är det anonyma ordet det sanna ordet bland allmänheten eller är det enbart ett uttryckshål för den lilla missnöjda människan? INGEN har hittills vågat sig på att stå framför mig och uttrycka de ord som skrivs anonymt. Har vi inte kommit längre? Kan kanske låta kaxigt men jag får liknelser från gamla filmer som speglar 1000-talets folkansamlingar med sten och rutten frukt som kastas tillsammans med höga rop. Ett förrakt som jag tolkar som rädsla för det hemska och okända. Klart att vi är rädda för våldet i samhället och de människor som utövar det, det ser jag som överlevnadsinstinkter och att vi ändå i största allmänhet lever efter ett fungerande rättspatos. Det är något bra! Men att vi samtidigt har det här behovet av att kasta illvilja runt oss kan jag bara tolka som att vi har ett behov av att höja oss över andra människor. Det behovet tror jag kommer från en inneboende rädsla för att vi egentligen kanske vet att vad som helst kan drabba vem som helst av oss och att det gäller att försöka öka klyftan mellan det hemska och oss själva. Märk väl att även JAG är NI. Jag har, även jag, suttit och läst om hemskheter som händer i landet, Såväl nära som i andra delar av landet. Även jag har förfasats över det våld och övervåld som drabbar såväl gammal som ung. Och visst har det varit ovanligt mycket elände med mord, våld mot barn osv..bara under det senaste året?! Även jag är rädd! mina tankar går i första hand till offren och deras anhöriga. Även jag vill öka gapet mellan det hemska och mig själv. Men inte för ett ögonblick har jag fått impulden av att vilja kasta skit på vare sig gärningsman eller anhörig till denne. Vem är jag om jag tror att jag har rätt att göra något sådant? Vem är jag om jag tror att jag är bättre än Breidviks föräldrar eller mormodern till de barn som dödades av sin mamma? I mitt fall är det knepigt, det hemska finns alldeles nära. Men, forfarande så ser jag min son framför mig som min son, så som man känner sitt barn och jag har svårt att koppla ihop det hemska med min son och den bild jag bär av honom. Men det finns ju en verklighet som berättar att det hemska har hänt, precis just här. Det blir naturligtvis en krock i känslovärlden som måste hanteras på något vis. Det jag ahr lärt mig under den här tiden är i alla fall att man klarar av så otroligt mycket mer än vad man tror, om man måste..Och att jag är glad att jag förstått att ödmjukhet är en styrka som belönas mångfaldigt då man verkligen behöver den..


Kommentarer
Sanna

Man orkar det man måste orka, men det kommer att komma dippar på vägen. Men tänk framåt, han kommer ut så småningom. För min del så har de här två och ett halvt åren som gått medfört båda höga bergstoppar och djupa dalgångar och äntligen kan jag se att det bara är åtta år kvar till min son kommer ut och jag hoppas av hela mitt hjärta att han ska få vara i fred då och bygga upp sitt liv igen. Många kramar från mig!

2012-01-12 @ 09:12:56
URL: http://sannamamma.blogg.se/
Frågande

Hade du haft en annan inställning till din son om det var Mamma med små barn som din son hade mördat? Var det lindrigare tycker du att det var en människa utan barn och i samhället tyckande en lägre människa i samhällsstegen.

2012-01-12 @ 09:36:17
norrlandsmamman

Svar till frågande; Om offret hörde till högre eller lägre samhällsklass är helt ovidkommande för mig. Hon var en människa! Ingen människa förtjänar att avsluta sitt liv under en annans hand. Vad gäller din andra fråga så är den svårare att svara på. Ja, jag tycker nog att det känns lättare att hon inte hade barn. För mig hade nog skulden kännts mer om jag vetat att det fanns barn där ute som var tvingade att växa upp utan sin mamma på grund av min sons handling. Men att rangordna offer känns oerhört märkligt..jag tror egentligen inte man kan det...allt är det hemskaste på något sätt..

2012-01-12 @ 10:05:06
URL: http://norrlandsmamman.blogg.se/
Lena Forsman

Stå stark! ..med hjälp av vänner och livet självt. Den som dömer andra förstår nog inte att vad som helst kan hända när som helst vem som helst! Det är ofta fråga om väldigt dålig tidpunkt för både offer och förövare, tror jag!

2012-01-13 @ 03:34:02
Mamman

Du skriver med stor insikt tycker jag, i det att din son ska ha sitt straff och att hans brott är oförlåtligt. Jag förstår också att din moderskärlek ändå finns kvar, men förstår ilskan och hatet hos dem som är anhöriga till offret också. Var går gränsen? När slutar man älska sitt barn? Vilket brott är tillräckligt vidrigt?

2012-01-14 @ 09:26:36
URL: http://familjehemsbloggen.blogg.se/
nisse

Jag hade inte haft några problem att säga vad jag tycker om din son direkt till dig.

Men då du valt att kommunicera genom detta sätt så har jag valt det också. Och jag tycker fortfarande att du borde skriva om vad som gick snett i din uppfostran före att peka finger åt andra. Det hade varit mer givande så andra slipper göra samma misstag som du och killens pappa gjort.



Om du försöker skapa dig en bild vad andra Umeåbor anser om din familj genom dina kommentarer här så är du riktigt snett ute.



Bland fikarummen på olika arbetsplatser så sprids bilder av dig och din familj. Den skiljer sig en del från din historia här. Läs kommentarerna på de olika artiklar som handlar om din son så får du en hyffsat bra bild om vad samhället anser om din son.

http://vk.se/Article.jsp?article=509113

2012-01-15 @ 16:50:33
Mamma



På något sätt är det som att när människor är anonyma på internet vågar de uttrycka en åsikt om att när man begår något riktigt hemskt, då förlorar man sitt människovärde. Man talar så vackert om mänskliga okränkbara rättigheter till en human behandling, vilket i sin tur är kopplat till människovärdet, men som du skriver, är det en hel del ruttna ägg som kastas på både förövare och deras anhöriga via internet och det tror jag tyvärr i en del fall handlar om att människovärdet faktiskt utraderas i somligas ögon när någon begår något riktigt hemskt. Och som vanligt är det oftast mamman som får bära den största skulden när barnen mår dåligt. Det ligger nog till stor del inpräntat i vår kultur, oavsett folk säger det högt eller inte.



2012-01-15 @ 19:12:04
norrlandsmamman

Svar; Kära Nisse, anonym och med falsk mailadress. Om du och dina kollegor diskuterar mig , min familj och vår barnuppfostran fortfarande runt fikabordet så kan jag bara beklaga detta. På min arbetsplats försöker vi fylla rasten med positiva samtalsämnen. Det borde nog vara rätt uttjatat vid det här laget hos er men något säger mig att du är en drivande kraft i gnällhörnan på jobbet. Vad gäller allmänhetens syn på mig eller min familj så spelade det en större roll i början, när jag var i chock över allt som hänt. Idag bryr jag mig inte nämnvärt om vad vare sig du eller någon annan tänker eller tycker. Vad gäller uppfostringstipsen du så envetet efterlyser så har jag inga råd att ge dig. Jag tror att vi alla gör efter vår egna förmåga och vad vi tro är rätt just då. Att det sedan går på tok för vissa och andra går det bra för, det har jag ingen förklaring på , bara erfarenheten av båda sorter. MEN vad jag däremot vet är; det är alltid enklare att kasta skit än att verkligen försöka förstå. Något jag får en allt tydligare bild av att du har erfarenhet av.

2012-01-17 @ 15:43:20
URL: http://norrlandsmamman.blogg.se/
jag

..tänk vad rädda vissa människor måste vara lr vad döljer de egentligen som måste sitta å diskutera något de inte kan sätta sig in i.. säger en hel jävla del om dom än om både dig å din son i mina ögon. Ni skulle aldrig orka gå i mammans skor en jla dag där ute.. jag skulle ivf inte klara av det känslomässigt.. bullshit klarar Du å din familj Er utan synd bara att vissa inte har hjärtat på rätt plats så jag hoppas de ord de gömmer sig bakom kommer att kväva dom en dag.. krama familjen å sonen vid tillfälle, kram jag

2012-01-20 @ 02:26:59
Eszter

Hej, Susanne, det är Eszter. jag vill bara säga att jag verkligen beklagar allt. Och jag vill att du ska veta att du har mitt stöd. visst, din son gjorde en avskyvärd sak, och jag måste säga att jag tycker att han förtjänar att sitta i fängelse, men han är fortfarande en människa, och det är inte alls fel att älska sin son. han är ju din son oavsett. och alla har en bra sida. Jag har ju själv träffat honom och han har alltid varit trevlig mot mig, och jag kommer aldrig att glömma synen av honom när han tröstar sin dotter på din mammas begravning.

du har mitt stöd. skit i vad de här idioterna skriver.

kramar

Eszter

2012-01-31 @ 09:10:40
Anonym

Jag tycker så synd om dig. Livet kan ta sådana hemska vändningar. Det som har skett har skett - det är otroligt tragiskt och jag kan tänka mig att du känner skuld skuld skuld. Jag hoppas att du ibland kan andas och tänka på bara dig själv en stund liksom vila utan att tänka.Du kan ju inte gör något åt det som har hänt. Kram från Nettan

2012-04-05 @ 10:35:12


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

norrlandsmamman

En natt förändras allt! Jag vaknar en morgon och är plötsligt mamma till en mördare. Över en natt förändras allt och ingenting kommer att bli sig likt, varken för mig eller andra i min närhet. Jag skriver denna bloggen som en dagbok för att kunna bearbeta sorgen, oron, skammen och allting som komma skall.

RSS 2.0