Så går dagarna..

..och vi väntar.. Dag två gick lika bra som den första..jobbigt material naturligtvis och åklagarens röst malde på lika oförändrat även denna dag..och nämndemannen höll sig vaken! Fick senare veta att han , som jag trodde, fått en ordentlig åthutning från ordförande..skönt att höra. Jag är glad att det var lugnt med media på plats..det gjorde att sonen kunde röra sig fritt, även om han var fängslad, mellan förhandlingssal och väntrum vid alla pauser..Vi fick till och med med en äldre häktesvakts goda sinneslag tillfälle att krama om honom och byta några korta ord...otroligt tacksam för den mänsklighet som visats oss från olika håll under tiden som allting pågått...det betyder så mycket! Nu har vi åter en tid av väntan..Hovrättens beslut kommer den 11 januari klockan 14. Det känns idag som om att det kan gå hur som helst...


Kommentarer
Morsan

Hej, jag har suttit och sträckläst din blogg idag, jag hittade den imorse. Jag har själv gått igenom alla dom tankar och känslor du beskriver. Brottet min son är dömd för är dock olika, men väldigt skamfyllt. Jag har många gånger önskat att jag kunna skriva en blogg. Visst, jag skulle kunna skriva en privat dagbok utan att publicera och kanske jag gör det nån dag. Jag följer Sannamammas blogg också sen nåt år tillbaka, eller halvår. Har lite okoll på tiden. Du ska inte lägga ut den här kommentaren på din blogg, då jag har namngivit sannamamma och jag skriver inte heller för att få min kommentar på bloggen. Min son fick 5 1/2 år. Han blev häktad i början av april 2010. Stor Kram

2012-01-06 @ 15:04:30
Morsan

Det är svårt att säga, det låter som klyshor vad man än säger. Men jag skickar iallafall en stor kram till både dig och din son. Vet att man kan göra saker i stunden som inte var menad att göras. Som absolut inte var menad att göras.

2012-01-07 @ 21:05:20
ytterligare en mamma

Jag mår så dåligt av vad min son har gjort mot sin fru och sina 4 barn.

Men jag upplevde den rättsliga processen som väldigt dilletantmässig om man får säga så. Jag trodde i mitt stilla sinne att en rättegång var ganska proffsig, men det tycker jag inte nu. Advokaten ville inte ens titta på min son eller dom vittnen som skulle tala om hur han har varit mot sin fru. Eftersom det inte fanns några vittnen till händelsen.Ingen frågade oss, hans föräldrar eller någon av dom 4 barnen varav 2 i alla fall kunde berätta (15 och 17 år). Vi skulle i alla fall ha kunnat berätta hur deras förhållande varit.

Nämdemännen och domaren borde ha gått i pension för flera år sedan, dom fattade noll. Min son är mycket gravt hörselskadad och tolkarna kunde inte tolka vad han tecknade. Och ingen frågade oss, hans föräldrar, som har levt med honom sedan han var bebis.

Det var bestämt från början att han skulle ha lagens strängaste straff, enligt dom nya direktiven från politiker. Vi har teorier om vad som hände, men vi vet inte. Min son var den som skötte barnen, mat och tvätt. Någonstans gick allt överstyr. Han hade PSYKOLOG-kontakt dom sista 4 åren, men inget hände. Jag har blivit så negativ till allt vad myndigheter heter. Jag tror inte på rättsväsendet och jag tror inte på psykologer och definitivt inte på politiker.

2012-03-26 @ 18:04:51


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

norrlandsmamman

En natt förändras allt! Jag vaknar en morgon och är plötsligt mamma till en mördare. Över en natt förändras allt och ingenting kommer att bli sig likt, varken för mig eller andra i min närhet. Jag skriver denna bloggen som en dagbok för att kunna bearbeta sorgen, oron, skammen och allting som komma skall.

RSS 2.0