Besök på kumla

Tror aldrig jag sett så mycket stängsel på samma ställe.. Fick en smärre chock över storleken på anstalten, den är gigantisk! Sitter just nu och väntar på att den andra sonen skall komma ut från sitt övervakade besök! Jag hatar verkligen detta! Att besöka ett barn på anstalt, man är så tacksam för att man får möjligheten att träffa honom och samtidigt så hatar man den låsta dörren och underkastelsen man måste utsätta sig för. Känner mig just nu lättad i alla fall, han mår bra och kunde uttrycka att han tyckte att det trots allt kändes rätt bra att vara där han är.. Älskade unge tänker jag, jag vill ta dig härifrån men jag tycker också att det är skönt att du är här, låter det stanna vid en tanke.. Saknar honom redan!



Kommentarer
en mamma

Det glädjer mig,att du har träffat din son idag.Vi var på Kumla-anstalten 2006/2007,minns väl smärtan och känslorna,hur ont det gjorde,hur skönt det var,att se vår pojke.Starka mäktiga känslor,som tog på krafterna.Idag undrar jag,hur har jag orkat genomleva allt detta.Styrkekram till dig

2012-02-03 @ 17:09:07
Sanna

Hoppas ni kom hem ordentligt! jag ska åka och besöka min son på måndag om en vecka. Vet hur du känner, det är skönt att veta att han har det bra, men helst skulle man ju vilja ha med sig honom hem. De korta timmarna man får vara där går så fort och att veta att det tar ett par månader till nästa gång är svårt att acceptera när man måste gå därifrån.

Kram

2012-02-04 @ 13:23:24
URL: http://sannamamma.blogg.se/
en mamma till

Att vi har alla nånting gämensam... att få den känsla att det gör ont i hjärta och magen när man kommer in, när man träffa han allt sudas bort, men sen jag vill vara grina som en liten flicka får att jag kan inte ta med honom hem, min älskade pojke, kram på dig!!!

2012-02-06 @ 17:53:33
Tegsmamma

Hejsan!

Har inte varit in och läst din blogg på några veckor och jag ser att det har hänt en del. Måste vara en tuff resa varje nytt steg som ska tas och samtidigt så är varje jobbigt steg ett steg mot framtiden, så håll ut!

Hoppas ditt liv också tar nya steg och att du kan skönja en framtid/ett liv parallellt med allt det jobbiga kring din son.

Sänder varma styrkekramar och hoppas jag en dag ska möta dig så jag får ge mig till känna och ge en livs levande kram!

2012-02-09 @ 08:37:56
En tjej på 17 vårar från norrland

Hej! Jag har läst din blogg nu någon vecka och jag måste säga att du är en otroligt stark människa, trots allt du går och gått igenom. men "vad vet du" tänker du säkert nu, men de är fel. Har själv varit med om tuffa saker som helt enkelt förändrat grundtankar, vardagen m.m, som ger en obalans i livet. nu vet jag ju inte hur din son begick mordet, men det jag verkligen älskar med dig är att du inte stöter bort din son trots det hemska han har gjort, trots allt är han ju fortfrande din son, och om han trampat snett på vägen är det din och även hans eget ansvar att ta sig tillbaka. Och att han avtjänar sitt straff tycker jag är rättvist, men att du ändå stannar kvar och hjälper han genom att veta att du fortarande finns kvar, och kommer finnas kvar för han när han kommer ut är heroiskt! jag tycker verkligen du ska vara stolt över dig själv, och inte ta till dig av allt negativt du får höra. för det är bara skitsnack. du gör vad en mor till sitt barn ska göra, allt som krävs! jag tror att dom som skriver negativa saker om dig och din son, inte förstår vad du och dina anhöriga går igenom, och hade dom vetat det hade dom aldrig yttrat sig. många tankar går till dig och din familj! jag hoppas verkligen att det löser sig för er, att det löser sig för den andra sonen också! och kom ihåg: när en mamma vänder ryggen åt sin son för att han gjort något avskyvärt, var stolt över dig själv och dina handlingar, genom att finnas där hjälper du nog honom enormt! Många styrkekramar till dig, och hade jag kunnat hade jag sagt allt dehär till dig personligen och gett dig en kram!

2012-02-10 @ 23:35:03
Sandra

Som du märker sitter jag och läser igenom din blogg eftersom jag skriver kommentar efter kommentar.. Men minns själv första gången jag kom till Kumla, till den långa långa raksträckan med stängsel efter stängsel efter stängel och sedan mur efter mur.. Så stort, som på en film. Fick också en chock.

2013-01-26 @ 02:23:24
URL: http://www.aslundsandra.blogg.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

norrlandsmamman

En natt förändras allt! Jag vaknar en morgon och är plötsligt mamma till en mördare. Över en natt förändras allt och ingenting kommer att bli sig likt, varken för mig eller andra i min närhet. Jag skriver denna bloggen som en dagbok för att kunna bearbeta sorgen, oron, skammen och allting som komma skall.

RSS 2.0