Just nu..

..Orkar jag itne prata med dig.. Det är märkligt med alla känslor..Just nu orkar jag inte ta in ..ingenting som rör dig.. Så fort det lugnar ner sig lite i livet så bubblar det upp en massa nya känslor kring dig och vad som hände..och vad som hänt med oss, vi som är kvar..Man kan undra över hur mycket som finns där inne i känslobanken egentligen. Jag är garvad nog för att inse att det är mer än vad jag tror och kanske till och med mer än vad jag kan fantisera om.. I veckan har det varit mycket kring Anders Behring Breivik och jag har på något morbid sätt följt rättegången.. Det har satt igång så många tankar.. inte bara kring min sons brott och följderna av det utan även mina värderingar kring andra våldsmän. Jag har försökt att reflektera över mitt intresse och kommit fram till att jag är som alla andra människor. Det känns bra att se ocvh höra om andra som har det värre. Känns oerhört fult att säga det men så är det. Jag känner med hans föräldrar.. Det måste vara fruktansvärt just nu och jag hoppas att de har stöttning som heter duga. Jag skrev ett brev till hans mamma.. Med blandade känslor skrev jag om skuld och skam..att befinna sig fångad i en annan människas gärning..rätten att älska sitt barn även om man hatar deras gärningar och inte alls kan förstå eller ens ta in.. Dagarna efter brevet har jag väntat på att få det i retur..har svårt att tro att hon ens finns kvar i sin vardag..tror hon har flytt undan..och jag förstår henne i sådan fall... Jag flyr just nu..orkar inte prata med min son...vet inte hur jag ska kunna kontrollera orden...Vill intte göra honom illa med ord..även om det är just det jag vill göra emmellanåt.. Jag villa tt han ska förstå hur han drabbat oss alla..Att han egentligen fått den enkla följden av sin handling, avskärmad från samhället och utom blickars räckvidd.. Naturligtvis vet jag att han inte fått det enkelt, jag lider med honom och hans fängelsestraff men jag tycker ibland att det känns så orättvist att vi får stå här ute, utanför murarna och måsta hantera följden av hans gärning..

Formulera orden rätt...

Igår stod jag plötsligt inför något som jag inte ens reflekterat över tidigare.. Jag mötte en bekant, inte alls någon nära, utan en som passerat i arbetslivet. Utifrån hur samtalet löpte så hamnade jag i situationen där jag beskrev att något ändrats utifrån ett familjetrauma i somras. Jag trodde nog att personen skulle nöja sig med det men icke.. Att formulera orden rätt inför en främling var så mycket svårare än jag trott..inte för mycket , inte för lite...ja, det var knepigt att hitta orden helt enkelt.. Efter mötet så sa mitt sällskap som jag haft med mig innan att; det förstår du väl att han redan visste..han ville bara få det bekräftat.. Ja, så kanske det är/ var..Men jag måste fila lite på vad och hur jag berättar för de som inte vet.. Inser att jag fortfarande är rädd..

Äntligen ett positivt besked!

Platsen för den 9 månaders rehabkursen blev nu klar...Du skall ingå i en grupp på 8 interner som skall vistas tillsammans med självhushåll och kurser som är riktade till interner som är dömda för allvarliga våldsbrott som heldagssysselsättning under de kommande 9 månaderna. Jag tror att kurserna, efter att ha läst kursplanen och en utvärdering från Kanada, är jättebra för dig! Du ville dessutom ingå i programmet. Efter en tre timmar lång intervju för att få bli antagen så fick du äntligen beskedet igår..jag gläds med dig..

norrlandsmamman

En natt förändras allt! Jag vaknar en morgon och är plötsligt mamma till en mördare. Över en natt förändras allt och ingenting kommer att bli sig likt, varken för mig eller andra i min närhet. Jag skriver denna bloggen som en dagbok för att kunna bearbeta sorgen, oron, skammen och allting som komma skall.

RSS 2.0