Väntan..& Kommentarer

..så händer väldigt lite.. Vi gjorde i går klart allt pappersgöra med ansökan om besök och telefonsamtal till kriminalvården & häktet.. Så nu är det bara att vänta på ett OK så vi kan få hälsa på honom utan polisescorten..
Jag har under de sista dagarna fått ett antal mail och kommentarer på bloggen som jag valt att kasta i papperskorgen eller inte publicerat. Det har alla varit kommentarer som menat att jag skall tvångssteriliseras för att min son är en beslastning för samhället, att min son är white trash eller att jag i största allmänhet är dum i huvudet och skriver en skitblogg..
Jag är facinerad över kraften av hat i de skrivna orden...Den är så rakt på och riktad mot mig? Jag vet inte om min blogg verkar triggande för vissa människor men jag förstår inte riktigt varför.
Är det fult att älska ett barn som gör något dumt? Är det fult att påpeka att det finns hål i vårt krishanteringssystem i samhället? Är det fult att be om hjälp i vår sits?
En annan tanke är att vi människor lever med vår egen frustration kring hur samhället ser ut, våra egna upplevda orättvisor eller något liknande och äntligen uppenbarar sig en ventil där de kan få ut sin ilska?
Jag vet inte. Men det gör ont att läsa dem naturligtvis.
I det läge jag är just nu så är jag väldigt duktig på att skuldbelägga mig själv i vad som gått fel och vad som kunnat gjorts annorlunda under hans liv..Men jag vet också att han är vuxen och att han sedan många år fattat sina egna beslut , vad jag än har haft för åsikt.. Jag vet att jag inte är skyldig till hans gärning, varför är det svårt för dessa människor att förstå..
Någon sa att de trodde det handlade om "trolling", en önskan om att få igång en öppen disskussion som handlade om att kasta skit på mig, Det finns alltid någon som fastnar då det fiskas på det sättet. Om så är fallet så känns det lite bättre då det för mig innebär att personerna som skriver är väldigt unga och därmed har ett oförstånd och lite erfarenhet om hur livet med alla dess komplikationer och oväntade turer kan se ut..
Nog om detta!
Jag tänker använda mig av naturen för att ta hand om känslobanken i helgen. Min fina kamera skall få tillfälle att visa alla finesser..Kanske någon bild passar i sonens nästa bok!
Tack ni alla som stöttar och orkar läsa mina rader!


Kommentarer
term paper services

Writers can have different age. They just must wrtite a good stories.

Mamman

"Är det fult att älska ett barn som gör något dumt"?

Nej det är det inte. Jag har, liksom du och Sannamamma, en 27-årig son, min förstfödde. Jag fick anledning att fundera i dessa banor när han var 19 år och en av hans idrotsskamrater gjorde en hemsk sak: han dödade sin flickvän. Jag kommer såväl ihåg hur jag tänkte då, mitt i tragedin att den stackars unga flickan blívit dödad, så tänkte jag också; stackars pojke, han har förstört hela sitt liv för ett ögonblicks känsloreaktion. Jag tänkte förståss jättemycket på flickan också, men jag tyckte att det var en sån tragedi även för pojken. Jag minns att jag tänkte; om det varit min pojke, hur hade det varit då? Men älskat honom det hade jag gjort, men hatat handlingen såklart och inte urskuldat den. Men mammahjärtat kan nog inte sluta älska av en sådan här sak, ett ögonblicks verk i affekt och under påverkan av droger/alkohol.

2011-10-28 @ 10:52:39
URL: http://familjehemsbloggen.blogg.se/
Pappa Nicklas

Jag tycker såna idioter som førsøker lægga fram såna kommentarer borde tænka igenom vad dom skriver. att inte tænka på familjen i en sån hær situation ær helt idiotiskt, blir så hjævla førbannad nær jag læser såna angrepp mot familj...."!

2011-10-28 @ 19:17:49
S

Jag tycker du är så väldigt modig och härligt ärlig i det du skriver. Du är värd att må bra och är inte skyldig till det misstag din son gjort.

2011-10-28 @ 22:26:52
Maria

Bry dig inte om vad vissa människor skriver. För varje elak kommentar är vi mångdubbelt fler som i tystnad står vid din sida och beundrar din styrka.

Mamma är man till sina barn hela livet - även när de gör sådant som är hemskt och avskyvärt. Det går att älska barnen och samtidigt avsky det de gjort.

Stå på dig! Din blogg och din styrka är viktig, att du ger familjen bakom en röst är ett välbehövligt perspektiv.

2011-10-28 @ 23:33:09
Karin

Hej, jag är rätt säker på att de flesta av dem kommer från Flashback eftersom adressen till din blogg publicerats där, och jag känner igen typen av kommentarer och ordval. Bortse från dem, diskussioner där brukar dra igång människor som bara är ute för att provocera eller agitera. Jag tror det lägger sig snart. Självklart tycker de flesta vuxna inte att du bär skuld för det din son har gjort. Flashback består mest av avarter så där möts man däremot av helt andra värderingar och åsikter.

2011-10-29 @ 08:06:59
Jenny

Förstår att det kan kännas jobbigt när andra skuldbelägger dig och din kärlek för en son som mördat. Men jag kan lova att dessa belackare är i minoritet. Det är tyvärr bara dem som hörs mest. Försök att tänka på det.



/från en som själv aldrig skulle kritisera dig för din ståndpunkt, och heller aldrig har träffat någon annan som skulle göra det.

2011-10-29 @ 09:34:30
Solen!

Ovan molnen lyser alltid solen... låt dom snacka, låt dom skriva... Dessa människor vet inte vad dom pratar om eller vad dom ställer till med. All styrka till dig!

2011-10-29 @ 21:50:45
Mia

Jag tycker inte att någon som inte varit i din sits har rätt att kritisera. Man vet aldrig vad som väntar bakom nästa krök.



De som dömer hårdast är de som är trångsynta och har låg självkänsla - att trycka ner andra får de här personerna att själva må bättre en stund...



Kram!

2011-10-30 @ 09:36:52
URL: http://sixkidsmom.blogg.se/sexbarnsmamma/
Sara - Ensamstående mamma

Hej! Jag har sträckläst hela din blogg nu och är inne på ditt spår, självklart så ska inte anhöriga till GM (gärningsmannen) anklagas eller skuldbeläggas. Men tyvärr så är det ofta det som är lättast för utomstående, som tyvärr inte vet bättre.. Och jag tycker det är helt fel. Det är GM som begått det hemska mordet, och inte du eller någon annan. Det är han som ska straffas och ingen annan.



Jag vet inte riktigt vad jag vill skriva, jag vill mest bara skänka er en tanke och hoppas att du och resten av familjen så småningom kan se ett ljus i mörkret och få hjälp att bearbeta allt som ni får uppleva och bli indragen i.



Och så säga det som du redan vet - det är inte ditt fel att din son begick detta hemska mord och du ska absolut inte anklaga dig själv. Han är en vuxen människa och bör ta ansvar för sig själv, ingen tvingade honom att ta livet ur denna kvinna.



Jag tycker du skriver på ett bra, ärligt och öppet sätt och det verkar som att det är ditt sätt att bearbeta allting. Och jag ser inget fel i det, så länge man inte hänger ut någon felaktigt (vilket jag inte tycker du gör heller). Jag fungerar likadant, jag är inte mycket för att prata om jag mår dåligt eller om saker jag har varit med om, jag skriver hellre av mig för det är på så sätt jag uttrycker mig bäst.



Nu blev det här en mycket längre kommentar än vad jag hade tänkt.. Jag vill bara önska dig väl och hoppas att du kan se framåt så småningom.



Skickar en styrkekram!

2011-10-30 @ 14:02:39
URL: http://dolphin.blogg.se/
en mamma till

jag vill vara säga, den som är fri från alla synder få kasta den färsta stenen, kram på dig

2011-10-30 @ 23:41:10
En mamma

Jag beundrar din styrka! Jag kan inte ens börja att förstå vad du och din famillj går igenom. Men jag VET att ni kommer klara er igenom det här och att allt tillslut komemr bli bra igen. Styrkekramar!

2011-11-01 @ 03:37:10
Tommy

Hej! Har läst din blogg nu en längre tid, bra att du tar upp allt detta från ditt perspektiv. Tycks aldrig varit med om att man får veta hur det är för er anhöriga. Stå på dig och håll huvudet högt.

2011-11-01 @ 07:03:21
Anonym

Jag beundrar ditt mod och den styrka som krävs för att träda fram så som du gör. Jag hoppas att de rader du skriver ner här hjälper dig mot en fungerande och välmående vardag. Jag vill även påminna dig om att din styrka och ditt mod ger alla de andra anhöriga en röst och oss på utsidan ett perspektiv värt att fundera kring. Förhoppningsvis kan dina åsikter om krissituationer och de tankar dessa väcker hos oss övriga bidra till någon slags förändring.



Önskar dig all lycka. Stor kram!

2011-11-02 @ 16:09:39
Lisa

Jag beundrar ditt mod och den styrka som krävs för att träda fram så som du gör. Jag hoppas att de rader du skriver ner här hjälper dig mot en fungerande och välmående vardag. Jag vill även påminna dig om att din styrka och ditt mod ger alla de andra anhöriga en röst och oss på utsidan ett perspektiv värt att fundera kring. Förhoppningsvis kan dina åsikter om krissituationer och de tankar dessa väcker hos oss övriga bidra till någon slags förändring.



Önskar dig all lycka. Stor kram!

2011-11-02 @ 16:10:58


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

norrlandsmamman

En natt förändras allt! Jag vaknar en morgon och är plötsligt mamma till en mördare. Över en natt förändras allt och ingenting kommer att bli sig likt, varken för mig eller andra i min närhet. Jag skriver denna bloggen som en dagbok för att kunna bearbeta sorgen, oron, skammen och allting som komma skall.

RSS 2.0