Så många...

Ja, det blev då EN skillnad efter artikeln..En stor ström av människor är tydigen inne och läser min blogg...Hej på er!
Märkligt nog så ger det mig lite skrivkramp..Vet inte riktigt om jag skall formulera mig till er eller till mig själv eller till min son..Har inte funderat så mycket på hur jag skrivit innan..Vet att det varit lite huller om buller...och det kommer nog att fortsätta vara så...
Igår avbokade jag min operation som var inplanerad tilld en 19;e..Känner inte att jag orkar just nu..det finns tid för det senare.. Det har varit en ohyggligt lång vecka..at inte besöka dig under veckan har kännts konstigt..Lika konstigt som att jag inte förmått mig till att sätta mig ner och skriva dig ett brev heller..Vet itne längre vad jag ska skriva..
Annat än att vi tänker på dig och att jag saknar dig..oroar mig.. Jag hoppas verkligen att vi får träffa dig igen till veckan. Risken finns att åklagaren tycker att vi kan vänta till efter han väckt åtal..då vi inte längre behöver ha övervakade besök. Jag både längtar och fasar inför det samtal då vi kan tala fritt..Livrädd för hur du kommer att svara på mina frågor..eller att du inte kommer att vilja prata alls..
Kan inte göra mig av med den där känslan av overklighet..Det vägrar gå in i huvudet att detta som har hänt och som kommer att hända inte har ett slut..jo, ett slut har det men det är så oöverskådligt i tid..
Det mesta man har i livet är inrutat i tidsfack..arbetsdagen , arbetsveckan, helgen, Skolterminen, sommarlovet, tiden fram till semester, tiden fram till jul..osv.. Jag går omkring med känslan att den 21 ;a ska vara ett förlösande datum men inser lika snabbt att nej, det är det inte..det komemr att fortsätta efter det datumet,,jamen rättegången..då.. Nej, det kommer att fortsätta i något som just nu känns som evinnerligheten..Det finns inget slut..
Slår mig just..vad snopna alla skulle bli om han dömdes till grov misshandel & vållande till annans död och fick 4 år..allra helst jag..Vågar inte gå åt det hållet i fantasin..måste
hålla mig kvar på det värsta som kan hända...sett ur mitt perspektiv..och hans...
Min märkliga magkänsla finns kvar, att han komemr att dömmas till 12 år. Vet inte var den komemr ifrån och den känslan vågar jag inte heller tänka för mycket på...det är stor skillnad på 12, 15 eller 18 år..Mår illa då jag tänker på att vi kommer måsta vänta i flera dagar innan dom avkunnas... Det kommer att bli hemska dagar..


Kommentarer
M

Tycker du gör helt rätt i att blogga det är en bra terapi för psyket.Fortsätt o skriv som du gör! Jag lider med dig och det du går igenom, ingen kan nog sätta sig in i hur jävligt det kan kännas. Man älskar sina barn oavsett vad som händer så är det ju, man vill inte att dom skall förstöra sitt liv utan man vill att dom skall vara lyckliga

2011-10-17 @ 10:38:00
en mamma till

Jag vet hur du känner, jag har varit där för 3 år sen, men jag lovar att på ett konstig sett går livet alltid vidare, det tar lång tid men man lär sig att leva med det. Jag kramar min son i mina tankar varje dag, 2 gånger per år kan jag träffa han, du kommer att överleva, du kommer att lära dig att bära skammen, och för varje dag kommer du att se att du älskar din son, trost allt, kram på dig och va stark han behöver dig nu och alltid.

2011-10-17 @ 21:53:31
norrlandsmamman

Hej Maggi!



Tack för din kommentar!



Det är en stor sak att få höra om andra mammor där ute som gått igenom denna resa. Din lilla kommentar är faktiskt den första kommentaren som fått mig att gråta..



Menar du att du bara får träffa honom två gånger per år eller är det resor och andra omständigheter som gör det?



Jag vet att livet komemr att gå vidare men jag har så svårt att hantera tanken på att det är under en sådan lång tid..Och idag vet jag ju inte hur länge men jag vet ju att de sagt åt mig att jag ska ställa in mig på att han blir dömd för mord och där börjar vi ju räkna vid 10 år..

2011-10-18 @ 09:10:14
URL: http://norrlandsmamman.blogg.se/
en mamma till

Tack för att du svarade,det gläder mig :) jag träffar honom så lite för resorna, dom är så långa,plus jobbet och livet, vi pratar i telefon varje dag och vi är glada för att vi har den kontakten,jag skulle vilja träffa dig, jag vet att vi har mycket att prata om, jag hoppas att allt blir som du önskar, krama din familj och din son från mig och en Stor kram till dig.

2011-10-20 @ 22:22:32


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

norrlandsmamman

En natt förändras allt! Jag vaknar en morgon och är plötsligt mamma till en mördare. Över en natt förändras allt och ingenting kommer att bli sig likt, varken för mig eller andra i min närhet. Jag skriver denna bloggen som en dagbok för att kunna bearbeta sorgen, oron, skammen och allting som komma skall.

RSS 2.0