Nu var det gjort..

Har under eftermiddagen idag suttit med en reporter från VK som intervjuat mig om bloggen och tiden efter händelsen..
Det gick bra men jag har inte ännu fått läsa vad som kommer att skrivas. Det var med blandade känslor jag gickmed på intervjun men jag hoppas att det gagnar något gott i slutänden.
Syftet med att gå med på intervjun är att jag vill få fram det faktum att det inte finns några resurser för gärningsmännens anhöriga..alla vi, är på ett sätt, också offer för min sons gärning.
Det borde enligt mig finnas en funktion som träder in då något sådant här händer. Det kan knappast vara det första brottet som sker i hemmiljö.
Det finns alltid anhöriga på båda sidor som kan behöva stöd eller veta att de inte är ensamma att genomgå den här känslostormen som vi nu befinner oss i..
Det borde vara så enkelt att någon från exempelvis socialjouren ringer upp och frågar hur det går.. Mer behövs egentligen inte initialt.. Eller att det finns någon form av förening som man kan vända sig till för att få information kring vad som komemr att hända eller hur man kan få information överhuvudtaget..
Nåväl..nu är det gjort och jag hoppas att det hela avlöper väl..


Kommentarer
Maya

Tack för att du delar med dig, det har runnit många tårar medan jag läst din berättelse. Det är så oerhört svårt att förstå vad du går igenom men samtidigt förstår man mer och mer när man läser; ovisshet, rädsla för hur en barn mår, skuld, skam.

Jag vet att man ska inte anklaga sig själv för vad ens barn eller anhöriga gör.

När min man (numera X make) överföll mig så anklagade jag MIG! JAG skämdes för vad HAN gjort! Jag hade en himla tur som fick stöd och hjälp av familj och några få vänner. (för vännerna försvann som jag vore pest) Vi har något här som heter lönnen och är samtals terapi. För mig var de guld värda!

Vet inte om det finns hos er (http://www.kristianstad.se/Kristianstads-kommun/Stod-Radgivning/Personlig-radgivning/Lonnen/)

tack vare de kunde jag fortsätta mitt liv, klart det tog tid... och lite rädsla och obehags känslor kan komma över mig lite då och då. Men framför allt det som räddade mig var att jag vågade prata om det (Blogg var inte "uppfunnit" då), det gjorde att jag kunde ta små små steg framåt hela tiden. Och hamna där jag är idag! Lycklig, älskad och starkare än någonsin.

Så fortsätt skriva och ventilera... man mår så mycket bättre då.

Tack för jag har fått läsa.

Kram Maya



2011-10-18 @ 22:21:17
URL: http://mayashideout.blogspot.com/
Elin

Har läst din blogg under en längre tid nu och jag ville bara lämna nått sorts spår av mig. Vill väl egentligen bara önska er lycka till med allt som komma skall.. Du verkar vara en starkt kvinna, och jag tror absolut att ni kommer klara er igenom den här prövningen även om det verkar långt kvar tills ni nått ljuset i slutet av tunneln.. Kramar / Elin

2011-10-19 @ 18:54:27
URL: http://eyylen.devote.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

norrlandsmamman

En natt förändras allt! Jag vaknar en morgon och är plötsligt mamma till en mördare. Över en natt förändras allt och ingenting kommer att bli sig likt, varken för mig eller andra i min närhet. Jag skriver denna bloggen som en dagbok för att kunna bearbeta sorgen, oron, skammen och allting som komma skall.

RSS 2.0