"hoppas din son ruttnar i fängelset"...

I dag vaknade jag med en inneboende oro och stresskänsla som kröp i hela kroppen.
Jag vet vad den beror på , idag skall jag möta min samtalskontakt på soc efter min artikel i VK, rädd att jag ska måsta sitta och ursäkta mig eller förklara i det oändliga vad det är jag reagerar på i mitt resonemang kring avsaknad av stöd för annhöriga..
Men rättegången i morgon är ju naturligtvis den riktiga källan..
I tidningarna gick det som vanligt..märklig sammansättning av historien, utelämnat sekretessbelgda uppgifter och inte alla kort på bordet vilket gör att det ser väldigt konstigt ut i reportaget..
Känns jobbigt att inte veta om vi skall vara med i morgon eller inte...Jag är fortfarande lika rädd att vi ska måsta gå därifrån och lika rädd att vi får stanna.. Om vi får stanna, orkar jag då sitta kvar? tror det idag i alla fall men jag vet att det inte blir lätt..
Önskar nog till syvene och sist att det blir lyckta dörrar ialla fall.. För min son skull.
I går lät jag en av alla anonyma kommentarer gå igenom bloggen, "hoppas din son ruttnar i fängelset"... Ja, den åsikten har alla rätt till men jag förstår inte varför man har ett behov av att anonymt kasta det på mig?!
Sitter det någon illvillig människa och gnider händerna och tänker att nu ska jag minsann straffa/göra illa mamman...? Alla har rätt till sin åsikt, precis som jag. Jag anser med min åsiktsrätt att om man nu vill uttrycka sitt förrakt eller visa sin ståndpunkt i frågan så gör det men gör det för jössesnamn öppet och inte anonymt!
Det är facinerande, alla kommentarer på bloggen , mail & brev som kommer till mig, är signerade! Ibland bara med ex. "en annan mammma" eller dylikt. Men jag kan alltid nästan se vilken mail de skickats ifrån och har möjlighet att skicka små kommentarer tillbaka till avsändaren Men de som skriver illvilliga saker är alltid anonyma eller väljer att mailen inte ska synas.. Fega krakar tänker jag! Våga stå för det ni tycker! Hos mig blir ni bara patetiska små människor som inte vågar stå för det ni tycker och om man inte vågar det så ska man vara tyst eller prata med någon annan skvallersugen individ som kan hålla med dig!


Kommentarer
degen

Hej, måste först säga att jag är fascinerad av din blogg på ett märkligt sätt. Men nyttig information om hur en människa reagerar när de är under stark psykisk påverkan.



När du skriver att folk ska sluta vara anonyma tycker jag du har fel, jättefel. Du står inte här och torgför dina åsikter med ditt namn och bild. Så varför ska andra måsta göra det? I denna liksom många andra demokratier får man ha en åsikt, en röst som man inte behöver skylta med. Men du har ju även rätt att editera vilka åsikter som skall finnas på denna sida förstås.

2011-10-25 @ 17:09:20
Kriminell

I din position så skulle jag undvika att läxa upp dem som skriver anonymt. Det är i allra högsta grad oklädsamt med denna höga svansföring i rådande situation. Du borde rimligen ha annat att fundera över.

2011-11-04 @ 13:26:20
Cecilia

Jag beundra din styrka och ditt mod. Du är en god mor som brottas med det svåraste, kärleken till ditt barn med föraktet för ditt barns handlingar. Stå på dig! Jag tror att din blogg ger styrka till andra i samma/liknande sits.

2011-11-08 @ 15:21:50


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

norrlandsmamman

En natt förändras allt! Jag vaknar en morgon och är plötsligt mamma till en mördare. Över en natt förändras allt och ingenting kommer att bli sig likt, varken för mig eller andra i min närhet. Jag skriver denna bloggen som en dagbok för att kunna bearbeta sorgen, oron, skammen och allting som komma skall.

RSS 2.0