En vecka av väntan..

Denna veckan kan jag inte besöka dig, det finns ingen polis som kan närvara..
Fick veta att du är kvar på rättspsyk och tänker att det är skönt för dig..Du tyckte ju att det var betydligt trevligare där än på häktet. Något har dragit ut på tiden vad gäller din utredning..Den 21;a närmar sig..
Jag fick en tid för en operation jag skall göra men jag har bestämt att tacka nej till tiden. Jag är så rädd att det skall bli någon komplikation, vad som helst, som gör att jag blir kvar i Skellefteå och inte kan vara här då..
Kanske skrockfullt tänkt men med facit i handen på hur det här året sett ut så kan ju tydligen vad som helst hända!
Det finns tid att ta en operation senare..
Känner mig otroligt utestängd den här veckan..
Jag kan inte skriva brev till dig där du nu är och brev till häktet vidarbefordras inte, jag får inte besöka dig och av naturliga skäl så är det ju ingen prioritet på att informera mamman till en vuxen kille kring vad som händer...
Har varit så involverad och haft en känsla av att ha hyfsad koll på läget att det nu är nästan outhärdligt att inget vet..och skönt..Försöker tänka att det är några dagar av mental återhämtning inna karusellen sätter igång igen..
Tidningarna har börjat ringa igen, denna gången om bloggen..Tackar fortfarande konsekvent nej. Har fortfarande inte fått helt klart för mig själv vad det skulle leda till..och tills jag vet så håller jag dom borta..Vet att de kommer att ha att skriva om så det räcker efter den 21;a..
Den enda som haft ett vettigt syfte med tanken på reportage är en av chefsredaktörerna som ville göra någonting kring " när det värsta händer" ur ett föräldraperspektiv. Det lät bra när han berättade men jag litar inte på dem längre, det ordnade reportern från expressen...jäkla skittidning som anställer idioter!
Idag besökte jag min arbetsplats för första gången..lite jobbigt från början..men det gick bra..har ingen känsla av att jag vill tillbaka just nu...skit också, jag gillar ju att jobba..men inser att jag inte har förmågan ännu...alldeles för splittrad och ofokuserad..och känslosam..
Inser vilken otrolig tur jag har som lever med lyxen av att kunna välja bort att arbeta nu..åter igen, tack mamma!


Kommentarer
U

Om man hade garantier att de var väldigt seriösa med sitt arbete.Ja hur hanterar man det när händer.I mitt fall handlade om inbrott i en affär,jag hann tänka mycket på de timmar min son var misstänkt.Som tur var det ett rykte som spridit sig att det var min son och en kompis.Men de timmarna var det värsta i min liv och då är det inte ens i närheten det som du upplever just nu.

2011-10-12 @ 21:21:26


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

norrlandsmamman

En natt förändras allt! Jag vaknar en morgon och är plötsligt mamma till en mördare. Över en natt förändras allt och ingenting kommer att bli sig likt, varken för mig eller andra i min närhet. Jag skriver denna bloggen som en dagbok för att kunna bearbeta sorgen, oron, skammen och allting som komma skall.

RSS 2.0