okej...

..nu har jag hämtat mig och samlat ihop mig något..
Av någon anledning så föll aldrig tanken in att han faktiskt kunde dömmas till mer än åklagaren yrkade på, dvs. 14 år..
Jag är väl medveten om vad han gjort och vilka luckor som fanns i hans berättelse, även de luckor som åklagaren hade..
Vill börja med att säga att jag inte är helt emot det straff han fått. Jag har naturligtvis som mamma med alla känslor som följer med det, en önskan om att han skall dömmas så lindrigt som möjligt men som medborgare kan jag tycka att hans dom inte är orimlig. Den gör oerhört ont i hjärtat men för den skull så kan jag inte stå och säga att det är fel..
Jag vet att det kommer att komma en överklagan, verkar som om det är praxis på något sätt och jag kan också se grunderna för den efter att ha läst igenom rättens förklaring till dommen.
Jag hade nog önskat , i alla fall nu, att han inte överklagade. Det kommer för hans del att innebära ännu längre tid i häktet i stället för att han får flyttas till anstalt...
Jag är så tacksam för alla kommentarer här, sms, samtal och mail jag fått under dagen och alla dagar innan också. Det har verkligen fått mig att känna att jag har ett stöd och att det faktiskt finns en förståelse och medmänsklighet för oss i hans omedelbara närhet.
Det finns relationer som tagit mycket stryk under resans gång och fortfarande gör det. Ofta handlar det om rent oförstånd eller oförmåga att skilja på handling och person..Det finns människor jag själv fräst mot och ord jag sagt som kanske är oåterkalleliga.. Ingen kan förväntas agera normalt när man hamnar i en situation som denna..det finns inget manus till hur man skall bete sig i situationer och känslor som uppstår då man utsätts för ett familjetrauma. Det är lätt att göra fel..
Men jag tror att jag har följt min känsla så gott jag kunnat och varit så sann mot mig själv som jag kunnat och förmått under tiden vi bearbetat oss fram..Ni som har läst under en längre tid kan säkert se att det har svängt ordentligt, flera gånger bara under en dag, vissa dagar.
Jag är glad att jag i alla fall varit med och påkallat uppmärksamheten kring bristen på stöd och vikten av bearbetning för anhöriga..jag hoppas att det slutar i något bra till sist..framförallt för alla de barn som finns där ute med en anhörig i fängelse..
Nu ska vi smälta och bearbeta nästa fas i den här historien men jag tror att den bearbetningen kommer att gå lugnare tillväga...
Tack än en gång för ert stöd!


Kommentarer
Pia

15 år....

Varma kramar vackra du.

2011-11-04 @ 19:48:42
farmor

Kram,stor kram till dig. Jag är inte i din situation men har en son i drogernas och kriminalitetens värld, min son har en son och önskan att barnbarnet inte ska få veta saker och ting via omvägar, ofta förvanskade, känns tungt. Jag vill skydda de mina. Jag kan bara tänka mig vad du går igenom. JÄTTEKRAM

2011-11-04 @ 21:25:30
URL: http://norrlandsmamman.blogg.se/
bara mamma

KRAM PÅ DIG, vad du går igenom kan nog ingen förstå, en JÄTTEKRAM till dig.

Själv är jag mamma till en missbrukare och därigenom kriminell son ...han har i sin tur en son som jag älskar över allt annat, hur gör man, vad säger man då pappa är borta? då pappa pga droger inte finns närvarande?

Jag har precis som du efterlyst hjälp men fått kalla handen av Umeå kommun ... dom kan i inte hjälpa. Man mästebtydligen var misshanlad ellr våldtagen själv för att får hjälp. Att man som nära anhörig håller på att förgås är inte deras sak.

Sköt dig skälv, sko dig själv, skit i andra är kommunens måtto, som jag har förstått det. Att en hel familj förgörs har ingen betydelse för dom.

Mycket händer i spritens och drogernas värld ... mycket som vi inte har kontroll över.

Du har ingen skuld i det som hände ... minns det.

Tänker på dig och de dina ... var rädd om er.

JÄTTEKRAM

Bara en mamma

2011-11-04 @ 21:52:06
URL: http://norrlandsmamman.blogg.se/
Mia

Det allra värsta jag kan tänka mig är att någon av mina barn skulle låsas in i femton år, de bästa åren. För dig är det verklighet.



Det är klart att man ska stå för och ha sitt straff om man mördat någon, men jag tänker på alla meddrabbade i det här; du och resten av er familj, din sons barn. Så många offer :-(



All styrka till dig.



Kram Mia

2011-11-04 @ 23:32:04
URL: http://sixkidsmom.blogg.se/sexbarnsmamma/
Mamman

Du verkar stark och samlad. Du kommer nog att klara detta och vara den som håller familjen på fötter.

2011-11-05 @ 13:12:48
URL: http://familjehemsbloggen.blogg.se/
Linda

Jag blir rörd av allt du skriver. du är så stark och så modig fortsätt att kämpa tidnings artikeln i vk var riktigt bra där ni på pekade bristerna i samhället.

och kom i håg att du är stark och du är bra. kram

2011-11-06 @ 00:44:59


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

norrlandsmamman

En natt förändras allt! Jag vaknar en morgon och är plötsligt mamma till en mördare. Över en natt förändras allt och ingenting kommer att bli sig likt, varken för mig eller andra i min närhet. Jag skriver denna bloggen som en dagbok för att kunna bearbeta sorgen, oron, skammen och allting som komma skall.

RSS 2.0